Med spårvagn mot himlen

Vädret har varit minst sagt knepigt idag. Sol och jättevarmt, så har det helt plötsligt börjat regna. Men bara duggregn under några korta minuter. Helskumt, men svalkande. 

Jag hade picknick med mig själv och en bok förut borta vid kviberg i skuggan. För i solen var det för varmt för att man skulle kunna vistas där. 

Det blir förmodligen praktik på Scandic Europa för mig om allt går som jag vill. Var nere och pratade med chefen idag och hon skulle kolla upp hur det låg till med scheman och sånt iomed att det är semestertider och sen höra av sig i slutet av veckan. Det verkade väldigt bra där i alla fall och alla jag har pratat med har varit jättetrevliga.   

Har genomfört ett tvåathlon eller vad sjutton man ska kalla det idag. Sprang ner till Härlanda tjärn vilket enligt Eniro är ungefär åtta kilometer. När jag kom dit var planen att jag bara skulle ta ett svalkande dopp, men väl i vattnet fick jag en väldig lust att simma. Så jag simmade tvärs över sjön fram och tillbaka, en sträcka på 1,5 km har jag mätt upp i efterhand. Men efter det blev det bussresa och spårvagn hem. 

Får gratulera syrran och Tobias med, som jag ryktesvägen har hört förlovat sig. 

Imorgon blir det vilodag. Då drar jag ut till kusten, närmare bestämt Kungshamn, för att besöka min mormor och morfar.

Jag är tillbaka i Göteborg igen sen två dagar tillbaka. Tänkte dock återuppleva veckan som gått och dela med mig av lite minnen nu.

Fredagen den 18:e tog jag och Flamie bussen hem till Frövik. (Sista biten, Färgelanda-Frövik, åkte vi med Mats. Det går ju inga bussar till Frövik.) Jag fick ta mig en titt på de urgulliga kycklingarna de har hemma nu.

På lördag förmiddag bar det av. Linda med familj anlände till Frövik och jag hoppade in i deras bil och fick börja resan med att läsa böcker för Emilia och Felicia. Vi gjorde två stopp på vägen upp. Det första vid Grums ungefär, fast inte där det luktar som värst, tack och lov. Nummer två var uppe vid Malung då vi nästan var framme. Så resan efter det stoppet blev ju inte speciellt lång.

I timmerbyn stuga 133 A kunde man hitta oss föregående vecka. Mycket fin och rymlig stuga. Jag delade rum med Emil och Sune. 

Tog mig ett löppass på kvällen. Sprang över skidbackarna i Lindvallen, lite upp och ner på de stigar jag hittade. Borta vid Sälfjällstorget hittade jag en trevlig trappa som jag fick för mig att jag skulle springa upp och nerför ett tag. Efter 10 vändningar begav jag mig dock hemmåt, den här gången tog jag stora vägen.

På söndagen åkte jag med Mamma, Mats och Ragnar in till Sälen. Vi gick runt i affärer, såg syrrans ex, och jag köpte ett yatzy, som skulle visa sig bli välanvänt under veckan.

På måndagen var det då dags för den första etappen. Då jag hade tidig start 8.10 tog jag sällskap med Mats som startade 6 minuter senare till tävlingen. Vi körde tandemcykel till bussen, lite läskigt. Har inte testat det mer än ungefär 5 meter tidigare. Men det gick riktigt bra.

Till starten var det uppför, uppför och uppför. Tills man slutligen befann sig på vasaloppets högsta punkt. det tog långt mycket längre tid att gå än vad jag hade tänkt mig, så när jag var framme var det bara 6 minuter kvar tills jag skulle starta. Men jag hade i alla fall mer marginal än vad Linda hade som kom till start 24 sekunder innan hon startade denna dag.

Jag öppnade lugnt till ettan, men missade det bästa vägvalet och körde istället rakt på. Lite ringrostig i min orientering och lite dålig riktningshållning gjorde att jag hamnade något till höger om min kontroll och lade någon minut där. Till andra kontrollen ville jag köra säkert och tog sikte på stigen. Dock tror jag att denna lilla omväg gav en längre tid, trots att jag kunde springa på snabbare här. 3-5 kontrollen gick som smort. Detta var naturligtvis upplagt för en bom på sjätte kontrollen. Virrade bort mig totalt halvvägs till kontrollen då jag inte fick ett hygge att stämma överens med verkligheten och passade därefter kartan fel. Men efter löpning i fel riktning ett tag som slutade med att jag nästan blev nersprungen av en H21elitlöpare förstod jag var jag var och kunde med enkelhet plocka kontrollen. 7:an gick finfint. Till 8:e kontrollen var det en långsträcka på ungefär 2 km över ett antal mossar. Läste in mig på två stenar och insåg att jag hamnat lite för långt till vänster, men kunde sen lätt ta kontrollen. 9:an gick fint om man bortser från att det var en total livsfara att springa över det steniga hygget på vägen dit. 10:an däremot vet jag inte vad sjutton jag gjorde på. Började leta för tidigt och sprang runt i cirklar på fel ställe. Lyckades slutligen läsa in mig, lade en kompassriktning och kom rakt på kontrollen. Vid det laget hade jag dock redan lagt alldeles för mycket tid. Sedan var det bara sista kontrollen och upploppet kvar, så hade jag klarat av dagens 7,6km. 

Men det skulle bli 90 km till denna dag. Jag följde nämligen med Linda, Emilia, Felicia och Tobias på miniknat. Dagens tema var vasaloppet, och utefter hela banan stod km-skyltar, som visade hur långt man hade kvar och kontrollerna var de olika vasaloppskontrollerna.
 

Emilia och Felicia har fått blåbärssoppa efter genomfört vasalopp.

Jag skavde upp båda hälar och tappade en nagel denna dag. Så utsikterna för en fungerande springvecka såg ju inget vidare bra ut dessvärre. Men Compede och tejp löser det mesta så på tisdagen stod jag vid startlinjen igen. Den här dagen startade jag 10.41 och hade en kortdistans (heter ju egentligen medeldistans numera) på endast 4,1 km att springa.

Början av banan påminde mycket om hemmaterrängen, så de fyra första kontrollerna spikade jag utan problem. 5:e kontrollen bommade jag onödigt mycket på. Visste egentligen var jag var, men ville inte riktigt lita på mig själv och vände därför om 15 meter ifrån kontrollen. 6:an och 7:an gick sen bra. Såg tyvärr inte 8:an då jag passerade bara några meter ifrån den. Sprang därefter för långt och rotade runt efter den i fel område. 9:an blev jag förföljd till, insåg dock att min förföljare hade insett att jag var på väg till min kontroll, som syntes på långt håll, och att han bara ville fråga var han var. Vilket han även gjorde på engelska, och jag var duktig och svarade naturligtvis på engelska. Till 10:an sprang jag jättesnett och lade en massa minuter igen. Efter att jag hade tagit den började mina skavsår protestera och det blev värre och värre att springa vidare. Detta gjorde att mitt tempo sjönk betydligt de sista 6 kontrollerna och jag nästintill stapplade i mål. Det var sista dagen jag hade på mig orienteringsskorna den veckan. 

På kvällen var vi och såg på världscupens sprinttävling vid högfjällhotellet. Det var verkligen en publikvänlig bana de hade gjort, då man såg löparna ända bort till deras 8:onde kontroll, förutom en liten sväng in i skogen, och med storbildstv dessutom var det inte svårt att hänga med. Norsk seger i damklassen, men en svensk seger genom Peter Öberg i herrklassen.


Peter Öberg spurtar i mål som segrare.

På onsdagen bytte vi tävlingsområde till Hundfjället. Det skulle bli en tuff bana att se framemot. Jag körde joggingskorna den här dagen då jag omöjligen kunde få på mig orienteringsskorna på grund av skavsåren.

Emil, Sune och Lucas underhöll sig innan start med att sätta löv och blommor i hela mitt hår. Resultatet blev så här:

 

Banans sex första kontroller var som upplagda för mig att bomma, men jag klarade dem över förväntan. Bara en bom på fjärde, då jag sprang en aning för långt. Ett lite dåligt vägval till 10:e kontrollen tappade jag också en del tid på. Upp till elvan var det jobbigt och i värmen gick det något för sakta. Men i övrigt gick det riktigt bra och det här blev veckans första "godkända" lopp. Det vill säga jag bommade betydligt mindre än vad jag hade gjort de tidigare dagarna. 

Vi tog en runda på C-orten på kvällen och jag fick se den uppförstorade bilden av mig själv från förra årets upplopp som har synts överallt. Sen överföll en telefonförsäljare mig och ville ge mig en ny mobil. Jag lyckades slutligen smita eftersom jag inte hade någon legitimation med mig.

Torsdagen bjöd på kalfjällsorientering uppe på hundfjället. Jag och Siri tog liften upp. Tyvärr blev det väldigt stressigt med tiden, fastän att vi hade 20 minuter till godo när vi kom upp. Toakön var på cirka 20 minuter. Hann precis gå på toa och sen hade jag mindre än minuten kvar till start. Detta gjorde att jag stressade iväg och gjorde en liten bom redan på första kontrollen tyvärr. Sen gick det bättre. En felläsning på kartan gjorde dock att jag sprang förbi min tredje kontroll, som jag inte trodde var min kontroll, vilket jag insåg en ravin senare. Så det var bara att vända tillbaka igen. Efter det flöt det på bra bort till fjärde, femte, sjätte och sjunde. På väg till åttan ballade min hjärna ur totalt. Jag började springa åt fel håll totalt, och det värsta var att jag insåg att jag visste om att jag sprang åt fel håll. Jag visste att min kontroll låg i andra riktningen. I efterhand skyller jag detta på en stunds sinnesförvirring till följd av för lite vätska i kroppen. Jag hade inte druckit tillräckligt innan start och det var kvävande hett och inga vattenkontroller den här dagen. Som upplagt för solsting. På  väg till 9:an lyckades jag med konsstycket att stuka foten. Turligt nog var det en lätt stukning, så den skulle inte stoppa mig från att springa den avslutande etappen dagen efter. Men den stoppade mig ändå rejält i slutet av den här etappen. Följde Andreas Anderssons tips om att inte springa på skrå till elfte kontrollen, och jag tror att jag tjänade på det dock att det var jobbigt att springa brant utför med den stukade foten och de hala joggingskorna. Jag gjorde en mindre bom på fjortonde kontrollen, och då jag försökte ta mig ner till sista med min fot och mina hala skor ramlade jag nog en fyra-fem gånger i den branta och hala terrängen. Winsplit har registrerat det som att jag har bommat sista kontrollen. Lite lustigt.

Jag tömde 4 muggar vatten direkt efter målgång. Jag var så törstig så det fanns inga gränser. 

O-ringens sista etapp är verkligen den roligaste tävlingen på hela året. Jag startade sent, men hade bestämt mig för att gå upp tidigt och gå ner och titta på upploppet. Så klockan 07.20 lämnade jag och Sune stugan och gick ner till C-orten på Lindvallen där den sista etappen var placerad. Jag kollade upp min startid, sen gick jag och Sune bort till upploppet där jag tog den bästa platsen såklart, som första åskådare på plats. Jag kunde se ända från bron till mål där jag stod, och dessutom hade jag storbildstvn rakt framför mig.


Upploppet.


Sune laddar upp inför starten. 


Upploppet åt andra hållet och Sune. Kolla bara på hans ögon vad laddad han är.

            
Här spurtar Sune mot mål. Han har gjort ett bra lopp och han var enkel att hitta, då jag först fick syn på honom i storbildsskärmen.


Här spurtar Emil i mål. Honom höll jag och Tobias på att missa helt. Men jag lyckades få med honom på bild i alla fall. Tyvärr hade de missat att ropa upp honom i starten, så han fick starta 10 minuter för sent.  

Efter detta var det dags för mig att bege mig till start. En bana på 7,2 km skulle jag avsluta min vecka med mitt i det varmaste (30 grader i skuggan) på dagen. Det började jättebra och jag passerade de två som hade startat närmast före mig redan strax efter startpunkten. Då jag nästan var framme vid min första kontroll såg jag helt gäng med löpare i min klass springa åt fel håll. Så jag passerade dem och sprang fram och tog kontrollen. Dessvärre gjorde jag en stor dum bom på fjärde kontrollen, vilket gjorde att gänget kom ikapp mig igen. Till femman var jag dock före dem. och i början av den över 2 km långa sträckan till sjätte kontrollen hade jag sällskap med två tjejer, dessa sprang jag dock ifrån då vi valde olika vägval. Efter det såg jag inte till någon ur gänget mer på det återstående av banan. Vid sjunde kontrollen hade de placerat en välbehövlig vattenkontroll. Jag unnade mig två muggar vatten innan jag fortsatte. Resten av banan gick bra, men jag var sjukt trött då jag slutligen kämpade mig igenom det långa upploppet mot mål. Detta var lätt veckans bästa lopp, och jag plockade här 15 placeringar.

Loppet gav även utdelning av världens snyggaste solbränna. Är knallbrun på armarna upp till där orienteringsblusen slutar och i ansiktet. För övrigt är jag kritvit. Snacka om bonnebränna. 

Efter att jag hade duschat och packat satte vi oss i bilen för hemfärd. Och ett antal timmar senare var jag åter i Frövik och fick träffa lilla Flamie igen, som hade bott där under veckan.

På lördagen återvände jag ner med all min packning till Göteborg och Kortedala. Även om Flamie inte riktigt gillade tanken på att behöva packa sig ner i resväskan, kunde jag märka att hon var glad att vara hemma igen när vi var framme. jag träffade lite oväntat Cajsa och Tove på tåget med. De hade varit i Strömstad.

Letade upp ett för mig nytt springspår norr om Kortedala igår och insåg att Tolered-Utby har en av sina klubbstugor där, och det finns orienteringskartor över området. Funderar på att skaffa mig en sådan. Det var hur som helst fint att springa där. Mycket backar. Så dit kommer jag återvända fler gånger.


Flamie har undflytt solen i min orienteringsryggsäck.

Nu ska jag ut och springa skogsintervaller.

Dagarna har rusat iväg och detta lär väl bli nästsista inlägget på en dryg vecka. Jag åker ju upp till Sälen på lördag för att springa O-ringen. Vet inte alls hur det kommer att gå. Jag har ju inte orienterat mer än två gånger i år, så jag känner mig lite ringrostig. Sen har jag inte hunnit träna särskilt mycket de senaste veckorna eftersom bartenderutbildningen har tagit all min tid.

Jag har fått jobb. Ska jobba på ett bröllop den 9 Augusti. Superspännande verkligen. Men jag kommer ju att ha Malin och kanske Robert också där, så det ska nog gå bra.

Var på Bitter på Linnégatan häromdagen. Kan verkligen rekomendera det stället om man vill gå till ett ställe med proffsiga bartendrar som kan blanda drinkar. För det är verkligen klass på det stället.

Jag och Mia var ute och promenerade häromkvällen, och vi hamnade slutligen uppe på ett berg. Fin utsikt när solen just skulle till att gå ner.

Igår fick vi duka upp och dekorera våra egna bord. Dessutom klädde vi upp oss med vita skjortor, västar och förkläden. Sen blev det korttagning. 

Malin. Underbar tjej från Uddevalla. Vi jobbar tillsammans den 9:e.

Så här såg min, Malins och Elins uppdukning ut. Fint va!


Elin. Hon ska gå alla kurserna hon, så hon blir kvar på utbildningen i två veckor till, så vi ska nog försöka träffas när jag kommer hem från O-ringen igen innan hon åker hem till Uppsala igen.


Calle, våran skåning, poserar framför kameran.

Är hyfsat säker på att jag spikade dagens 40-poängare. Men tro inte att det betyder lugna gatan för det. Nej nej, på onsdag är det Ingelas prov. Känns tungt.

Vi började med Flairingen idag. Jättekul, men svårt. Men det bästa var när vi skulle göra en övning, där man kastar en shaker snurrande i luften från den ena handen till den andra, och han efter ett tag sa något om att han skulle se vem som klarade av det bäst. Och så tog han en shaker med is i. Och sen gav han den till mig så fick jag göra det med is i. Jag var den enda på hela dagen som fick testa med is i. Fatta vad jag är bäst!

Himla väder. Varför ska det regna? Jag hade behövt gå ut och träna på flairingövningarna inför morgondagens lektion, men det är ju inte det lättaste när det regnar. Och inomhus är det katastrof. Så fort man tappar shakern hörs det i hela huset. Skulle jag försöka mig på det nån längre tid skulle jag ha grannarna bankandes på dörren inom några minuter skulle jag tro.

Har kommit in på att lyssna på mycket gammal musik just nu. Dagens låt får bli: Don't you want me. Jag menar den här låten var ju populär innan jag ens var född. Har fastnat för versernas första mening av nån anledning. Ord som vanligtvis inte dyker upp i låttexter. Därför blir det så klockrent på något vis.

Jag hittade min bok förut på pocketshop, New Moon, då jag passerade på väg från Lerumtåget. Tänkte kolla om den finns på biblioteket. Dock hade jag glömt bort att biblioteket stänger tidigare på måndagar, så jag får gå dit imorgon och ta en titt. Första kapitlet kan man dock läsa på engelska här. Men kom ihåg att det här är andra boken, så har du inte läst den första (Twilight / Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer) så gör det först.

De senaste dagarna har passerat utan att jag har hunnit reflektera och dokumentera det hela. Långa dagar i skolan har följts med plugg från det man har kommit hem tills man har gått och lagt sig. Jag har i alla fall fått godkänt på det praktiska provet nu, och förhoppningsvis plockade jag några poäng inför onsdagens 70-poängare idag med.

Vi tog klasskort med klassen ute vid Kastenhof igår. Får se hur det blev när det kommer upp på hemsidan.

Idag har vi varit i skolan i stan. Det kändes som de lokalerna var mer ihoptryckta, men det var fint där. En man från Absolut Akademik hade en kort kurs med oss på eftermiddagen och vi fick diplom för att vi hade genomgått den efteråt.

Såg en film som gick på TV förut, Spartan. Den var lite rörig och svår att följa ibland, och det dog på tok för många av huvudpersonerna för min smak. Men dock en fin insats av min favorit Kristen Bell. Och att det var en svensk reporter med som ropade "stoppa planet" på svenska var lite charmigt med. 


Kristen Bell som Laura Newton i Spartan. 

En gammal favorit: It's my life