Rapport strax före midnatt

Ännu en vecka har nått sitt slut. Jag avslutade helgen i Kungshamn, där jag hoppade in och jobbade som bartender på KIFs 90-årsjubileum. Skakade hand med Glenn Hysén, som för övrigt handlade gratis i baren hela kvällen. Gick många Gin och Tonic där.

Jag ignorerar att julen är på väg i några veckor till. Julstressen klarar jag mig utmärkt utan. Framåt Lucia är det okej att börja spela julmusik och dricka glögg.

Jag har konstaterat att de som skriver 6 blogginlägg per dag, är sådana personer som sitter vid datorer då de jobbar. Alltså bloggar de på arbetstid. Illa illa.

 


Trött

Sitter på SLUGs expedition och försöker få tiden att gå. Dock får jag inget vettigt gjort under tiden. Har inte fått något direkt vettigt gjort under hela dagen. Efter att vi hade städat Studs, pantat burkar och lämnat tillbaka nycklar har tiden bara gått utan att jag har lyckats använda den alls. Är sjukt trött. Sovit på tok för lite senaste dagarna, och nu känner jag verkligen av det. 2 arrangemang på studs under loppet av fyra dagar sätter sina spår. Det fanns många saker jag borde ha gjort idag, men jag har helt enkelt inte orkat. Istället har jag bara insett att saker och ting fortfarande inte stämmer. Fick i alla fall en trevlig lunch med Karin förut. Något som har varit tal på länge, men som inte blivit av.

Nej, ska sätta mig och se på andra avenyn nu i brist på annan sysselsättning. Har ju ännu inte sett veckans avsnitt.

Vägval

Vilken väg ska man välja när ingen leder till Rom?
Då den ena går under ett vattenfall till ökensand
och den andra förvirrar sig i regnskogens labyrinter
Och nästa den slutar innan den ens hunnit börja
för man har inte mage att beträda den
Och se smärtan i oskuldens ögon

Vilken sida ska man sedan välja då hjältarna drar ut i krig
Då blodet ger näring åt trädens alla rötter
och marken täcks av stela frostbeklädda kroppar
Och när sagan för längesedan har tagit slut
för inga sagor slutar längre lyckligt
När man sårar den som förtjänar det minst

Vilken famn ska då trösta de ögon som är rödgråtna
Då den de saknar är den som gör skadan störst
och den de borde vända sig till inte kan stoppa tårflödet
Och man vet att man trots allt står ensam kvar
för krig för aldrig något gott med sig
Och det gör inte heller brustna hjärtan 


Snäll chalmerist

Det finns snälla människor på jorden. En av dem går på chalmers. I morse ringde han nämligen och berättade att han hade hittat en plånbok. Synd att jag spärrade korten. Fast det är bättre att vara på den säkra sidan. Man vet aldrig om man har turen att det är just en snäll människa som hittar ens plånok.

Har spelat handboll idag. Lyckades klämma in ett mål och stuka lillfingret. Så på slutet, fungerade inte spelet så bra. Det var svårt att ta emot och kasta bollen när det värkte som tusen nålar i fingret.

Inte min väg

95%. Från och med nu. Inte om en månad, nu! Det är dumt att skjuta upp vad man kan göra idag till morgondagen.

100% hade varit optimalt, det perfekta. Men ingen är perfekt. Därför 95%. Det är långt mycket bättre än att ligga halvdant på 50% i alla fall.

Jag är jordens största klant! Tappade min plånbok igår. Så nu har jag ägnat halva dagen åt att spärra kort. Suck. Men för att se det från den ljusa sidan. Det var bara plånboken jag blev av med.

Det märks att det finns en fredagen den 13:e den här månaden. För hela månaden har i princip bara betytt otur för min del. Ser inte fram emot fredagen. 

Förändra!

Vakna!
Öppna ögonen!
Sluta ignorera.
Det är dags nu.
Det har varit på tiden länge nu.
sluta blunda!
Putsa glasögonen och se klart.
Nu eller aldrig.
Kom igen nu!

Skenande fingrar över smattrande tangentbord

Inte visste jag att det gick att störa sig på ljudet av fingrar som rör sig över ett tangentbord. Men jo, det är stressande. När det inte är ens egna fingrar man hör. När man sitter där med skrivkramp oförmögen att skriva ner alla de där orden som måste skrivas ner, då är det störande att höra på andras fingrar som far fram lätt som en vind över tangentborden. Prestationsångest? Kanske, till viss del.

Glöm allt ni har lärt er om att dra tre djupa andetag för att bli av med nervositeten innan ni ska hålla tal. Då börjar ni bara hyperventilera. Sucka djupt tre gånger istället, så är risken betydligt större att ni bara somnar istället. Eller möjligtvis startar en gäspningsvåg bland de närvarande.

Nepp, tillbaka till skrivandet igen. Imorgon är det över, förhoppningsvis.

RSS 2.0