Elevator
Nyss hemkommen från middag och tv-kväll hos Mary. Hon hade mat som hon ville bli av med. Och om någon bjuder är det ju känt att jag inte tackar nej, vare sig det gäller mousserande vin eller mat.
Mary ska göra en lista över alla killar hon påstår att jag är kär i. Den verkar kunna bli lång. Senaste tillskottet är i alla fall cowboyen i 100 höjdare. Han var grymt cool!! han borde helt klart ha vunnit.
Jag var helseg i benen förut på fotbollsträningen. Gårdagens 13 km gjorde sannerligen sitt, och det blev inte bättre av att skavsårsplåstret lossnade så att jag fick skoskav. Gick ju inte att springa som vanligt fast man ville. Usch, jag hatar skoskav!
När jag klev på spårvagnen hem nere i brunnsparken satte jag mig som vanligt på ett av de 4 dubbelsätena som finns i mitten av de mellangamla spårvagnarna och lade upp benen på sätet mittemot. Men inte fick jag sitta så någon längre tid. Nej det kommer in en kille och sätter sig mittemot trots att det finns fullt med tomma säten i spårvagnen. Inte nog med det. Han börjar prata med mig. På engelska. Wiie! Mitt favoritspråk!! Inte.
Han berättar att han tycker att jag ser ut som en indier och så trodde han att jag var 18-19 år. Förolämpning!!! Men han hade tydligen spanat in mig redan innan jag gick på spårvagnen och redan då bestämt sig för att sätta sig bredvid mig.
Så när jag skulle gå av ville han ha mitt nummer för att träffa mig igen. Men engelska är inte mit favoritspråk (fick ju be honom att upprepa sig hela tiden) och jag kände mig inte jättelockad att träffa honom igen. Han va ju läskig ju. Jag menar, jag ger inte ut mitt nummer till vilken främling som helst. Nog kan det sägas om mig att jag är dum och tror alltid gott om folk, men även jag har mina gränser. Så jag gav honom mitt gamla nummer. Alltså det som går till mobilen som jag blev av med i februari. Visst det kan tyckas att jag är elak nu, men jag har väl alrig påstått motsatsen.
Verkligen en skylt som föll mig i smaken, för vem har inte behov av en hiss emellanåt?
Mary ska göra en lista över alla killar hon påstår att jag är kär i. Den verkar kunna bli lång. Senaste tillskottet är i alla fall cowboyen i 100 höjdare. Han var grymt cool!! han borde helt klart ha vunnit.
Jag var helseg i benen förut på fotbollsträningen. Gårdagens 13 km gjorde sannerligen sitt, och det blev inte bättre av att skavsårsplåstret lossnade så att jag fick skoskav. Gick ju inte att springa som vanligt fast man ville. Usch, jag hatar skoskav!
När jag klev på spårvagnen hem nere i brunnsparken satte jag mig som vanligt på ett av de 4 dubbelsätena som finns i mitten av de mellangamla spårvagnarna och lade upp benen på sätet mittemot. Men inte fick jag sitta så någon längre tid. Nej det kommer in en kille och sätter sig mittemot trots att det finns fullt med tomma säten i spårvagnen. Inte nog med det. Han börjar prata med mig. På engelska. Wiie! Mitt favoritspråk!! Inte.
Han berättar att han tycker att jag ser ut som en indier och så trodde han att jag var 18-19 år. Förolämpning!!! Men han hade tydligen spanat in mig redan innan jag gick på spårvagnen och redan då bestämt sig för att sätta sig bredvid mig.
Så när jag skulle gå av ville han ha mitt nummer för att träffa mig igen. Men engelska är inte mit favoritspråk (fick ju be honom att upprepa sig hela tiden) och jag kände mig inte jättelockad att träffa honom igen. Han va ju läskig ju. Jag menar, jag ger inte ut mitt nummer till vilken främling som helst. Nog kan det sägas om mig att jag är dum och tror alltid gott om folk, men även jag har mina gränser. Så jag gav honom mitt gamla nummer. Alltså det som går till mobilen som jag blev av med i februari. Visst det kan tyckas att jag är elak nu, men jag har väl alrig påstått motsatsen.
Verkligen en skylt som föll mig i smaken, för vem har inte behov av en hiss emellanåt?
Kommentarer
Trackback
