Maskerade hjältar
Vad är väl en bal på studs? Den kanske är alldeles långtråkig och dödtrist. Eller alldeles alldeles underbar!
Började dagen med att åka ner till stan och köpa in hostmedicin och mask inför kvällens bal. Då jag var ute i sista sekunden, som vanligt, så fick jag ju inte vara för kräsen i mitt maskval. Bestämde mig slutligen för en svart variant, den skulle ju matcha min klänning. (Se bilden nedan.) Efter att detta var avklarat, gav jag mig av till skolan för att skriva ut lite piratpartylappar. Ja nu smäller det snart. Bara 2 veckor kvar till Piratpartyt. Sen blev det studs, som fortfarande var tomt på P6:are.
Jag satte mig och spelade lite piano, innan jag började klippa till både piratpartylappar och lappar till kvällens bal. Efter en liten stund dök Carro och Maggan upp. De hade glas, tallrikar och bestick med, så det hjälpte jag dem att bära in.
Lite senare fick jag leta mig ut genom staden upp till Munkebäckstorget för att lämna Emmas bil där. Carro hade målat en karta åt mig så det gick faktiskt riktigt bra att hitta. Det behövde köpas ljus, och jag passade på att köpa lite frukt och glass med för att ha något att pigga upp mina stackars slitande P6are med.
Dekorationen och planlösningen av lokalen är något jag är mycket stolt över oss för. Det blev mycket fint! Och vilken bal det skulle bli. Vi hade trubadurer, DJ, Fotograf, god mat och dryck.
Måste även nämna att jag och Linda skulle ner och ta ut pengar till växelkassan. Vi gav oss ut på stan i full balutstyrsel och masker. Nästan på direkten möter vi tre människor, varav mannen i sällskapet stannar och kommenterar att han tycker att jag har ett väldigt vackert halsband. Han reagerar inte på vår klädsel i övrigt utan vill bara ge mig en komplimang för mitt halsband.
Strax efter 7 började folket ramla in. Många fina och spännande maskar.
Måste erkänna att jag inte kände igen henne först. Ser ni vem det är?
En del masker krävde att man drack med sugrör.
Balens förkämpe!
Min vackra bartenderkollega.
Hur man knyter en slips steg för steg:
Steg 1:Sätt den runt halsen. 
Steg 2:Nu knyter vi. 
Steg 3:På plats 
Så snart folket hade börjat ramla in körde våra härliga trubadurer igång. Och masker hade de med. Man fick lov att önska låtar av dem. Och då de hade spelat balladen om Fredrik åkare och Cecilia Lind hade de fått in mig på visspåret. Så jag gick fram och önskade "En kväll i juni". Det ringer inga klockor hos dem när jag säger det. Så jag får sjunga lite för dem. Äsch, säger dem, kom upp på scen och sjung istället, så spelar vi. Lite pinsamt dock att man inte kunde texten ordentligt på andra versen. Improviserade ihop min egen text. 
När alla hade fått mat i sig fick trubadurerna ledigt och Svea tog över. Det blev dans i mängder. För de andra, själv stod jag mest bakom baren. Björn tvingade ut mig ur baren vid ett tillfälle för att dansa, och sen tvingade jag honom att dansa vals med mig. Det tog ett litet tag innan vi kom in i det. Han hade inte dansat vals på 8 år. Men mot slutet av låten gick det riktigt bra.
Några som verkligen släppte loss var Calle och Linda. Jag skickade iväg Björn för att ta kort på dem. Han försökte smyga sig på dem bakom tyllgardinerna och leka paparazzi. Bilderna blev väl sisådär, men det var underhållande att se på hans försök i alla fall.
Det verkade dö lite vid 12-01-tiden. Så jag trodde nästan att vi skulle till att plocka ihop tidigare. Men sen kom det in lite folk i alla fall. Tydligen hade de stått ute och hängt. det var ju ganska varmt i lokalen. Fick sällskap i baren av David från Zexet (Kom på att det var ju han som var toastmaster på skräcksitsen, där jag typ var med och vann i alla tävlingar nästan.) och några till. De köpte "Maries öl" för 2,50. Detta var ett shotglas fyllt med Carros ljumma Mariestadsöl. De hade då verkligen koll på klockan med. För baren stängde vi klockan 2 och halv 3 betyder det att alla gäster ska vara ute ur lokalen. De var dock inte alltför villiga att gå, så de planerade att gömma sig när klockan blev halv 3. 
David och Elias som var nolla minus ett. Det var de som hade planerat att gömma sig.
Vi hade en sådan himla tur att det fanns några underbara stjärnor från Matnatsex på studs den här kvällen. Älska matnatsex! För de både möjliggjorde och underlättade vår städning genom att fixa hisskoden åt oss. Dessutom hjälpte de ju till att städa.
När vi slutligen var klara, konstaterades det självfallet att klockan var kvart över 4, vilket innebar att sista spårvagnen just gick. Men Tintin ligger ju nära. Så där hamnade jag och Alexandra, innan vi tog morgonvagnen hem.
Glömde nästan; Så här såg jag ut:
