Med spårvagn mot himlen

Klockan närmar sig fem och jag ska snart stiga av planen för en snabb färd hemmåt, en snabb dusch och sen skrivarkurs. Men ännu är det nån minut kvar att spela. Och varför inte ta och göra mål då? Jo det låter väl som en jättebra idé. Mitt första den här utomhussäsongen. Och när tillfället ges är jag inte sen att sträcka fram foten och ge bollen en spark så att den flyger in i mål. Det är bara det att när jag skjuter ut foten dundrar någon annan in i mitt ben från sidan vilket gör att knät får sig ett rejält slag, och slås i en vinkel det inte alls tycker om. Aj! Så där står jag. Hoppandes på ett ben efter att nyss ha gjort mål. Hoppar ett par ärovarv på mitt friska ben innan jag hoppar mig av plan. Jag skulle ju ändå hem nu, så det var lika bra att sluta.

Jag hoppas och tror dock att det inte är nån fara med mitt knä. För det kan jag inte tillåta nu när det endast är tre dagar kvar till göteborgsvarvet. Skulle ju vara typiskt mig att skada mig så lägligt. Men i nuläget känns det ändå som något överkomligt. Det gör fortfarande ont hela tiden, och det gör mig passiv, så jag går mycket mer försiktigt och haltande. Men förhoppningsvis ska det bli bra av en natts vila. För jag hade nämligen planerat att vara med på fotbollen imorgon också. Det får bli en sorts check. Fixar jag det imorgon så ska det inte vara något problem med göteborgsvarvet. Men ändå surt och så himla typiskt mig det här. Det här med timing har nog aldrig varit min grej.

Britney Spears är underskattad! Visst är hon skandalernas älskarinna, men det är nog inte så lätt att vara så utsatt som hon. Att klara pressen. Det jag i alla fall ville komma fram till är att under all medias skriverier har hon faktiskt gjort en hel del lyssningsvänliga låtar. En jag har fastnat för idag är Everytime