Med spårvagn mot himlen

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta, jubla, springa tre varv runt huset, eller bara sitta kvar här med ett stort leende på läpparna. Förmodligen blir det det senaste, fast jag kan erkänna att jag redan har varit uppe och sprungit några gånger, men bara i lägenheten.

Jag kanske inte ska färga håret. Brunt känns helt rätt. 

Plötsligt känns allt rätt. Kanske kanske kanske kan det här bli något bra. 

Ska snart kultivera mig med twilight. 21 november har den premiär. Längtar!

Lite kvällsmusik: Timbaland - The way I are. Lyssna inte på texten, bara musiken. I alla fall är det vad jag har hört. Nu väntar snart Supernatural.