Med spårvagn mot himlen

Vet inte om det är logiken som härskar här idag. Förmodligen inte. För vad jag har hört så är det inte speciellt intelligent att träna när man är sjuk. Men så blev jag ju så sugen på att åka och spela innebandy. Så på det viset blev det. Fick värvat två personer till damlaget i student-sm i fotboll med, så nu är vi halvvägs.

Imorgon ska det opponeras på projektarbetena. Vi har sågat arbetet som vi ska opponera på totalt. Stackare. Jag hoppas att det inte ser lika illa ut för vår del, men man vet ju aldrig.

Jag är sjuk. Missade släktkalas igår på grund av detta. Spenderar nu den mesta tiden med att se på tv, äta alvedon, hosta, snyta min rinnande täta näsa, och läsa uppsatsen vi ska opponera på. Mitt liv är med andra ord inte så spännande. Mia däremot åkte till Berlin igår kväll. Det är ju många med henne som har höstlov nu, men inte jag inte. Och jag som skulle spela fotboll idag. Världen är bestämt emot mig.   

Vi har visst ställt om klockan också, har jag uppmärksammat, men jag har inte orkat ställa om någon än. Väckarklockan brukar jag ju ställa om, men i övrigt gillar jag att gå på sommartid året om.

Halloweenfest på fredag arrad av P6. Be there!


Kanske kan dessa stickor tända ett ljus i mörkret någonstans. (Shit vad djup jag just lät.)

Jag var marskalk i fredags, vilket innebar att jag skulle vara i kongresshallen kl 9 på morgonen iklädd balklänning, studentmössa (första gången sen studenten som den används), högklackat och släpandes på ett standard. Och visst var jag där, tog dock lite tid innan jag hittade rätt. Kan slå vad om att jag såg rätt så vilsen ut, med tanke på att jag fick frågat tre personer innan jag kom rätt, och det var snarare de som kom fram till mig och frågade om de kunde hjälpa mig än tvärtom.

Men till slut befann jag mig dock inne framför scenen där jag hittade JB och Malin. Jag och Malin sorterade namnlappar i bokstavsordning som hon hade klippt ut, sen sorterade vi alla diplomrullar med, som vi hade i uppdrag att lämna över sen på ceremonin, då vi var scenmarskalkar.

Efter en liten fikapaus började de andra marskalkarna anlända så smått, och då alla var samlade gick vi på genomgång av processionen. Det vill säga, vi gick igenom hur vi skulle gå in med standarden så småningom.

Vi hade ett ganska stressigt schema den här dagen, så nästa sak att göra var att ställa sig och dela ut program till alla gäster som nu började anlända. Det här tog sin tid eftersom det var strax över tusen personer där. Men så småningom gällde det i alla fall att greppa standardet och inrätta sig i ledet där Linus tyckte att det passade bra. Sen gick vi in. Vi hade ju vid det här laget fått marskalkband med. Dock var dessa väldigt stora, och hade en förmåga att vilja halka ner från axeln hela tiden. Lite störande.

Jag placerade standardet i standardfoten och ställde mig för att invänta det bästa ögonblicket att ta mig upp på scen. Nu försökte någon pedell jaga bort mig med att han skulle ta första vakten och att jag kunde gå och ställa mig med de andra. Men nej, fick jag till slut nästan skrika till denna envisa person, jag ska upp på scen, eftersom jag är scenmarskalk. Då backade han undan.

Jag och Malin var utomordentliga scenmarskalker! Det var bara Jörgen som gjorde både oss och Linus förvirrade när han vid ett tillfälle läste upp fel namn. Men i övrigt gick de tre långsamma timmarna som smort. Det var bara mina fötter som hade börjat klaga vid det här laget. Usch och fy, högklackat en hel dag, vad tänker jag med?

Slutligen var det äntligen dags för utmarsch, och när vi hade blivit av med våra standard genom att ställa upp dem på rad ute i mingelsalen, delade vi ut bordsplacering och meny till de gäster som skulle på banketten. Sen fick även vi ta för oss av champagneminglet.

För oss marskalker var det sittning på studs som gällde. En mycket god buffé hade dukats upp där och allt du kunde vilja dricka stod på borden och det var bara att ta för sig. Man hade fått lov att ta med sig en gäst till denna sittning och Malin som även är matnatare, hade tagit med sig Surre. Så vi tre hade en riktigt trevlig sittning. Dock var det någon ur filosofspexet som hade tagit fram deras sittningshäfte, med låtar som inte en människa kunde, så efter tag blev jag ju tvungen att ta upp kalmarevisan, för den kan ju alla.


Surre


JB och Anna

Vi drog tillbaka till kongresshallen efter sittningen för lite dans där tills de stängde. Då tog vi en vända upp i heaven 23. Efter det sa mina fötter blankt nej. Det var dags att frakta mig och det tunga standardet och mina värkande fötter hem. Det var verkligen en befrielse att komma ur de skorna.


Johanna och jag.

Vi har skickat in vår uppsats nu. Vi har suttit nästintill hela dagen hemma hos Anna och skrivit, men vi hade faktiskt över en timme till godo när vi skickade in den.Och jag vågar påstå att den blev riktigt bra.
 
Har varit på apoteket och införskaffat nässpray och alvedon då mitt lager tagit slut, så nu är jag redo att ta itu med den här himla förkylningen. Hörde rykten hemifrån att syrran med familj var förkylda. Slår vad om att det var dem som smittade mig när de var nere.

Imorgon ska jag vara marskalk, vilket innebär att jag kommer att springa omkring i balklänning och bära standard, sen gå på gratis sittning och efterföljande fest och få 1000 kr för det hela. Ja, vad säger man, inte mig emot.

Har upptäckt Lifehouse och en underbar låt: You and me 

Projektarbete. Det är vad jag borde ägna all min lediga tid till, och det är också vad jag har försökt att ägna all ledig tid till den senaste veckan. Men då jag inte alltid har varit allt för inspirerad av det har det lätt hänt att man skjutit upp det mer och mer, Men nu har det börjat arta sig. Har fått ner en hel del vettigt och läst böcker och intervjuat folk. Det går framåt.

I fredags kom Syrran och hennes döttrar ner till Göteborg och besökte mig. Och bara så att alla vet så har jag en rolig film. Vi åt tacos och hade myskväll framför tvn. Och jag är grymt imponerad på Flamie som uppförde sig så bra, trots att hon inte riktigt är van att bli buren på vissa sätt, som två små tjejer gärna tillämpade. 

Dagen därpå bar det av ner till stan, och efter lite runtkikning där åkte vi bort till slottsskogen för att underhålla Emilia och Felicia, och jag kan intyga att de trivdes på lekplatsen.









Det var dock den kalla vinden som jagade oss därifrån efter lite mer än en timme. Då blev det Burger King. Vi hade ju fått rabattkuponger, så dem kunde vi ju lika gott utnyttja.

Efter det bar det hemmåt och det var dags för dem att packa sig in i bilen och åka hem igen. Själv bytte jag om och gav mig iväg ner till centralen där jag mötte upp Harry och Henning. Vi skulle ha återträff med nollningsgruppen på Chez Amis. Henning skulle dessvärre iväg och jobba så han kunde inte följa med, men jag och Harry åkte bort och var där en kvart före utsatt tid. Dags att göra kors i taket. Harry var i tid!

Ett tappert litet gäng nollor dök upp efter ett tag. Vi körde jag har aldrig med Bellas kortlek. Vi beslutade att vi ska gå på musikquiz nån dag och visa våra talanger i MVG.

I söndags var jag och Linda ute och gick. Runt halva kortedala och mer därtill. Blev nog bortåt en mil. Det har ju varit lite varannandagväder här, men vi lyckades pricka in solen. Väldigt skönt! Fint att hon har flyttat till kortedala.

Jag kan ju inte hålla mig borta från att engagera mig i allting. Men det här tror jag att det ligger något annat bakom egentligen. Även om jag vägrar att erkänna det. Men jag visste egentligen hela tiden att det var troligt att jag gissade rätt och att det var därför jag anmälde mitt intresse för att vara med,

Var på möte igår då jag ska vara med och vara marskalk på fredag. Man får 1000 kr och så får man gå på sittning. Inte så dumt. Och shit vad man kände sig utpekad där. Först är jag alldeles för inne i att läsa schemat så jag märker inte vad som händer. Jag hör bara att tjejen bredvid mig säger Stella och sen kollar alla på mig. Therese säger jag utan att tänka mig för. Får en hint från JB att jag ska säga vilken kår. Och då inser jag. Stella är ju inte hennes namn utan hon representerar ju bara Stella på samma vis som jag representerar SLUG. och inte nog med det, sen börjar båda ledarna med, jaha det är du som är Therese. Det är du som är från slug. Värst vilken kändis jag var där. Och ensam var jag. Och så ställde jag ju självfallet upp på att vara scenmarskalk som om det inte redan räckte med uppmärksamhet kring mig.

Idag har jag avklarat 1 av 4 möten. Det var med projektarbetsgruppen. Härnäst väntar IR-möte och efter det ska jag bli intervjuad för valberedningen. Sen är det såklart P6-möte. Jag har en asp som spionerar på mig. Men det är tydligen inte Ludde, om han inte ljög för mig vill säga, men det tror jag inte att han gjorde.

Det gick ett larm här för ett tag sen. Inget jag orkaded stressa upp mig för dock. Det var ju ingen som sprang ut i panik och efter ett tag tystnade det. Vet inte vad det var, men det var nog inget allvarligt.

En gång om året lämnar en färja full med enbart studenter Stockholm för en finlandskryssning. Denna resa kallas sjöslaget, och anordnas av någon rolig förening på KTH. Jag tror att det är ekonomerna eller nåt sånt. I alla fall så var självfallet P6 representerade på den här resan, tillsammans med diverse bihang och våra vänner i DKM ( Datavetarnas Klubbmästeri på KTH) förstås. De hade ju fixat boende åt oss på KTH också innan resan.

Vi bodde i hytter på åttonde våningen i båten, vilket var smått förvirrande eftersom tax free, och alla dansgolv och sånt fanns på sjätte och sjunde våningen. Jag fick hela tiden för mig att våra hytter borde ligga neråt i jämförelse med dessa ställen, men så var ju inte fallet.

Jag och Alexandra gick på infon och lyckades anmäla oss till kareoketävlingen kommande dag. Sen blev det mat och tax free!  Det hände mycket på den här resan. Så jag tänkte punkta upp lite nedanför:


*Jag, Linda, Adam och Egil ägde dansgolven på alla våningar.


*Komradios användes flitigt på båten


*Adam fyllde år!

*Hade armmbrytning med Johan efter att jag hade hjälpt honom med första hjälpen (som för övrigt inte fanns i hytterna)

*Jag var av i Åbo med en galen stockholmare som tog ut 20 euro som han sen inte visste vad han skulle ha till

*Jag var vaken och uppe hela natten

*Träffade otroligt mycket roligt folk

*P6 ägde lunchsittningen

*Jag hade gärna velat se banden från övervakningskamerorna när vi tränade inför kareoken


Här är vi nästan framme i Åbo.  Jag och Alexandra är ute och fotar.


Strax dax för kareoketävling. Större delen av gänget helt enkelt.

Fredagen den 10 oktober (känns avlägset nu, jag vet, men i alla fall) då satte jag mig på ett tåg som tog mig till Ljungskile. Därifrån fortsatte jag med Stigen buss, med skärmarna och ljungskilefolket, upp mot stockholm. Sune roade sig under resan med att filma allt och alla med mammas nya kamera.

De satte på någon film efter halva resan, men den var inte tillräckligt lockande för att jag skulle orka titta på den. När vi slutligen var framme på New world hotel där vi skulle bo, fick jag lyxigt nog ett eget rum, helt för mig själv. Lyx! Jag kunde ligga i sängen och se på tv. Men självfallet gick det typiskt nog inget bra på tv. Så det blev att man sov i den sköna sängen istället. Inte helt fel det heller.

Morgonen därpå lyckades mamma gå vilse när hon skulle till frukosten. Personalhissen och sen ut bakom hotellet, där hon höll på att göra hela stockholm strömlöst innan hon upptäcktes i övervakningskamerorna. Bra start!



Vi åkte ut till tävlingsområdet, där det skulle bli en lång väntan för mig eftersom jag sprang näst sista sträckan. Jag och Emil tog oss en plats vid upploppet och började följa tävlingen. Måste säga att jag är grymt imponerad av GMOK. Efter två sträckor låg de 9:a, då de växlade ut till de fyra tjejsträckorna. Tre av fyra kom in väldigt fort och hade den fjärde tjejen varit i den klungan så hade de legat 4 eller 5 då ungefär. Men nej, hon dök inte upp. Tiden gick, men inte en skymt av henne. Till slut sprang hon in på en 99:onde plats. Tjejen som sprang sist på sträckan efter det plockade upp till en 79:onde plats. Efter det sprang Ola Martner upp laget till en 54:e plats. Sträckan efter det missade jag målgången men det blev en plockning till någonstans 48-50 tror jag. Härnäst sprang Johan Strand in på en 36:e plats och de nästkomande två sträckorna tog 2 placeringar vardera så de låg inför sista sträckan 32:a. De slutade på en 25:e plats. En imponerande plockning från 99:onde till 25:e plats helt klart!

Hur gick det för oss då. Jodå ganska skapligt, även om vi inte kunde hänga med i elittempot utan låg en bit efter. Jag slapp ifrån fällestart vilket jag var glad över. Emil kom i mål en kvart innan och växlade ut till mig. Några småmissar blev det dock men inget större som väl var. Mats fick däremot gå ut i fällestart på sista sträckan. Men det fixade ju han galant. Han hängde ju med täten hela vägen runt och var väl tia i mål av fällestartarna tror jag. Sune hörde en fin kommentar angående detta: "Där kommer ju Ok Skärmen. Det är ju Mats Hallsten. Den gamle gubben." Ja, säga vad man vill men den gamle gubben kunde springa.  

Oj, nu har tiden runnit ifrån mig helt, eller så kan det bero på att jag tappade skrivlusten totalt för nästan en vecka sen. Jag hittade den dock igen i tisdags, men har inte haft tid, då jag spenderat all "ledig" tid med att se säsong 2 av Veronica Mars. Grym serie, helt enkelt!

I fredags hade vi phaddertackfest. Gudphaddrarna bjöd på tacos på studs och sen blev det twister, capzning, ölspel och singstar för alla phaddrar som hjälpt till under nollningen. Jag hade tidigt på kvällen bjudit dit matnatsex, så de kom efter att de hade avslutat sin infärgningsfest. 


Twister - vårt lag vann!

I lördags blev det Sumo-träff. Eller jag träffade i alla fall Jacob (som var i stan för en gångs skull), Mia och Josef. Efter lite mat på stan åkte vi hem till Mia där det blev bordhockeyturnering. Jacob gick slutligen som segrare ur turneringen. 

Har under de senaste dagarna spenderat mycket tid på vårt projektarbete. Det verkar omöjligt att få tag i gymnasiekillar som är över 18 och som kan tänka sig att ställa upp på en intervju. Alla vi hittar är bara sjutton eller yngre och då behöver man ju tillstånd från deras föräldrar för att intervjua dem, vilket betyder en massa jobbigt pappersarbete. Jag har i alla fall gått och hyrt en bandspelare nu, så jag är jättecool och kan spela in värsta bevishandlingarna. Så akta er för att erkänna mord för mig.  

Reko hade sångpub i tisdags. De hade haft generationsskifte i reko nu, så det var många nya ansikten på plats. Lyckades komma undan med en lambo på stereo utan att han hämnades. Knepigt, sådant brukar inte fungera. Kanske var det hans sätt att gottgöra att jag hjälpte honom senast. Vem vet?  

Jag har länge funderat på att skaffa ett tidtagarur istället för att ta med mobilen varje gång jag är ute och springer. Konstaterade dock igår att den var ganska praktiskt. Det blir ju mörkt ute så tidigt numera, och en ficklampa är alltid bra när man springer på oupplysta skogsstigar.

Imorgon bär det av till stockholm. Först blir det 25-manna och efter det sjöslaget, Jag räknar med andra ord med att det blir en bra helg. Och när jag kommer hem kommer det finnas många historier att berätta. Men en del kanske måste scensureras. Inga mordbekännelser på nätet!

IR (Idrottsrådet alltså, där jag numera sitter med i styrelsen) har i år gått in för att fixa lite fler varierande aktiviteter. Det har visst varit klagomål på att vi typ bara spelar fotboll. Ett initiativ har i alla fall varit att vi har börjat med dans på torsdagar. Förra torsdagen var det första gången, men då kunde jag inte vara med eftersom jag jobbade. Det hade tydligen bara varit två närvarande då dessvärre. Men jag gjorde mitt bästa och släpade, med mig själv inräknad, dit 40% av p6 för att dansa salsa idag. Och idag kan jag säga att det var mycket bättre uppslutning. Jag tror vi var 15 stycken. Och kul hade vi! Till och med så kul att vi drog över tiden.