Patetiska insikter
Sitter i ett hav av okända ansikten. Ändå ser jag dig överallt. Funderar på vad tusan jag gör där, när mina tankar är någon helt annanstans. Just typiskt mig att spana in någon bara för att han påminner om dig. Jag är patetisk, vilket jag inser. Därför tar jag spårvagnen hem igen. Arg på mig själv för att jag inte stannade hemma från början.
Min fot vill inte alls fungera idag. Jag haltar runt i lägenheten som en handikappad. Blir nog ingen fotboll för min del imorgon, om inte ett mirakel inträffar. Typiskt mig att dra på mig en skada när jag just börjar komma igång. Det skumma är bara, att jag kan inte förstå vad som är fel med foten.
Borde skriva på mina tentor nu. Men orkar inte ens öppna böckerna.
Finns dock en ljusglimt i allt det mörka. Ett stycke skrivet på ett annat tangentbord. I övrigt känns det som att jag har passerat perpetin i min uppåtgående novell.
Härligt med vår!
Idag lyssnar vi till Håkan Hellströms: Jag hatar att jag älskar dig
Min fot vill inte alls fungera idag. Jag haltar runt i lägenheten som en handikappad. Blir nog ingen fotboll för min del imorgon, om inte ett mirakel inträffar. Typiskt mig att dra på mig en skada när jag just börjar komma igång. Det skumma är bara, att jag kan inte förstå vad som är fel med foten.
Borde skriva på mina tentor nu. Men orkar inte ens öppna böckerna.
Finns dock en ljusglimt i allt det mörka. Ett stycke skrivet på ett annat tangentbord. I övrigt känns det som att jag har passerat perpetin i min uppåtgående novell.
Härligt med vår!
Idag lyssnar vi till Håkan Hellströms: Jag hatar att jag älskar dig
Kommentarer
Trackback
