Med spårvagn mot himlen

Nu är jag tillbaka i Göteborg igen, efter en grymt härlig och rolig vecka. Jag hade lätt kunnat stanna en vecka till, men trots allt är det ändå skönt att vara hemma. Mycket har hänt, därför tar jag bara upp det viktigaste.

Första dagen tillbringade jag i barnbacken med Bella. Hon hade gett sig sjutton på att hon skulle lära sig att åka snowboard, och jag ställde upp som lärare och testade min skadade fot, för att se om den höll att åka på. Det funkade fint, så innan dagen var slut hängde jag med Emmi upp och tog ett par åk i några röda backar. Men det gällde att inte belasta den för mycket, för det märkte jag att den inte fixade. 

Jag filmade en hel del under veckan och det blev en hel del roliga filmer. Tänkte dock visa den enda filmen då jag inte är bakom kameran, utan framför. Dock var det lite dålig lutning i backen så jag hann inte få upp någon riktig fart. Bella och Emmi diskuterar backar i bakgrunden, Klicka HÄR för att se filmen.

Vi var på Funäsdalens museum där Eriks styvmamma jobbade. Vi fick gå igenom den hemliga gången och sen på skattjakt. Det var riktigt roligt och intressant att gå runt där och titta. Ett jättestort museum. Det fanns en intillliggande park dit vi också gick, där passade vi på att ta gruppbild, men Isabelle hade passat på att försvinna iväg någonstans då, så hon kom tyvärr inte med. 

 

På torsdagen skulle jag, Emmi och Andreas ge oss på kvällsåkningen, som vi hade läst skulle vara. Men när vi kom fram till liftarna var de ju inte alls igång. Konstigt! Men hade vi nu gått upp till backarna så skulle vi ju åka. Så vi tog en promenad. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen, men ett litet åk fick vi i alla fall. 


Här är vi på väg uppför.  

Veckans absoluta höjdpunkt var när vi på fredagen var och åkte i Ramberget (tror jag det hette). Det blåste då väldigt mycket, men jag och Emmi trotsade vädret och gav oss på den ena backen efter den andra. Till slut hittade vi bort till stolsliften och tog den upp. Det blåste som sagt väldigt mycket och liften gungade fram och tillbaka som in i tusan. Vi satt och pratade och kom på i sista sekund att shit, vi ska ju av nu! Så upp med stången man har framför sig för att inte ramla av och så hoppade Emmi av. Jag tvekade en sekund. Det var en sekund för mycket. För jag insåg därnäst att hoppar jag här, så bryter jag benet. Jag som redan hade en skadad fot. Så innan jag visste ordet av det var jag på väg ner igen. Suck. När jag kom ner så stannade liftkillen tack och lov liften så att jag kunde ta mig av. Jag fick då veta av Emmi (som hade åkt ner för backen, under tiden jag åkte lift) att liften skulle stängas och att det skulle komma scootrar och hämta oss som var kvar där. Detta var ju förstås en trevlig nyhet för vi hade ju velat åka scooter hela veckan. 

När scootrarna anlände fick vi till en början gå upp för en bit av backen, för den var för brant för att scootrarna skulle orka dra oss. Vi var ca 20-30 personer som skulle fraktas tillbaka, och bakom de två scotrarna hade de fäst rep som vi fick hålla i och sen fick vi åka bakom scotrarna. Ungefär som att åka lift fast något läskigare, tänkte jag. Jag fick låna en utav Emmis stavar så hjälpte liftkillen mig att sätta fast den ordentligt i repet. Så med staven i ena handen och repet i den andra och ena foten fastspänd i snowboarden, den andra intill stod jag och inväntade mitt livs skidreseäventyr. Jag tänkte som så att det här går väl i samma tempo som att åka lift ungefär, så det här blir nog inte så svårt. Men ack så fel jag hade. Scootern drog iväg, och shit vad fort det gick! 10 gånger så fort som liften, minst! Jag hade fullt upp med att koncentrera mig på att hålla balansen på brädan. Jag hann inte tänka på något annat.

När scootrarna sen stannade kunde jag inte sluta skratta. Jag skrattade och skrattade och skakade i hela kroppen. Det tog ett bra tag innan jag kunde spänna fast även vänsterfoten i snowboarden och följa Emmi ner för backen. När vi kom in i värmestugan där de andra satt var jag fortfarande uppe i varv. Snacka om adrenalinkick. Men shit vad kul det var! Jag gör det gärna igen! Fick senare höra av Emmi att jag var den enda som åkte snowboard efter, det hade varit två snowboardkillar till där men de hade satt sig bak på scootrarna istället. Måste säga att jag är lite stolt att jag klarade det.

Efter lite grillning blev det Eriksgården på kvällen, Funäsdalens nattklubb. Det var ett liveband där, och knepigt nog var keyboardkillen från Kinna och kände Bella. Dock tyckte inte min fot om mig efter lite för mycket dansande. Men det var kul så länge den hängde med. 

Lördagen var sista dagen i backen, sen blev det hem och städa, och middag hemma hos Eriks pappa och styvmamma. Renskav, det var jättegott. Idag har vi suttit i bilen i nio timmar i sträck med bara ett litet stopp, då vi åt pannkakor som vi stekte igår och kokta ägg. Imorgon blir det VFU. Tillbaka till verkligheten igen, med andra ord.