Med spårvagn mot himlen

Så var den här. Årets sista dag. Om man ser på det ur Barneys synvinkel (How I met your mother) är det årets mest tragiska dag, och till viss del har han rätt. För vad är det egentligen vi gör. Jo, vi dränker våra sorger i sprit och låter akoholen förtränga det gångna året som inte alls blev som man hade tänkt sig. Man har inte lyckats hålla ett enda utav förra årets nyårslöften, och man står fortfarande och stampar på precis samma punkt som man var vid för ett år sen. Trotts detta tänker 90% av alla svenskar starta på nytt imorgon. För nästa år gäller det. 2010 ska bli året då vi håller våra nyårslöften. 2010 ska bli året med hälsosamma livsstilar, då konditionen är bättre än någonsin förut, karriärsklättringar och året då vi tar tag i alla de saker som vi aldrig hinner med annars, och vi hälsar på alla de personer som alltid missas av någon underlig anledning. Det ska bli året då vi lyckas med allt vi tar oss för. Det bästa året någonsin.

Och hur länge tror vi på den lögnen? Hur länge klarar vi att hålla våra löften? Är det värt pengarna vi lägger ut på årskort på gymmet eller i simhallen? Åjo, tanken var ju god. Och vi försökte ju faktiskt tappert ett tag. Och gick det åt pipan så spelar det ju inte så stor roll. Då var inte 2010 året vi hade väntat på. Nej, förmodligen var det 2011 vi väntade på. Ja, 2011 blir nog ett bra år!

Men nej, inte ska man sitta här och vara bitter på nyårsafton. Nej, nej nu ska vi klä upp oss och äta god mat, för man vill ju trots allt ha ett bra slut på ett så här dåligt år. Och så vill vi ju inleda det nya året med pompa och ståt. För kanske, kanske är 2010 det året som vi så länge har väntat på.

Och skulle någon inte vara pepp nog ikväll, trots att det snart är dags för ett nytt år att skålas in; gör då som Barney, och gör en blandskiva. Börja med en riktigt bra låt, och öka sen med bättre och bättre låtar hela tiden. För lite inspiration kan du ju alltid börja med samma som Barney: You give love a bad name

Okej, gott folk, vi ses 2010 i våra nya, fräcka, coola och underbara liv!

Gott nytt år!

Idag är det dan före dan före dopparedagen, och det ser ut som att det kommer att bli en vit jul i år. Har idag slutligen fått jullov. Av dryga 40-talet studenter i min klass var vi idag, såvida jag inte har helt fel 13-14 stycken närvarande. En del har tagit tidigt lov. Men det var riktigt trevligt. Marcus läste en novell högt för oss som vi sen fick köra Chambers boksamtal på.

Har varit hos Adela, min elev,  idag också. Gjorde en läsförståelse med henne och lite julpyssel. Jag fick en julklapp också. Trevlit trevligt! Så nu har jag fått tre julklappar hittills i år och ännu är det inte julafton. Jag måste ha varit ruskigt snäll i år. 

Imorgon kommer det bli en lång dag. 

God jul!  

Det har varit en händelserik och mestadels rolig helg. Inledde den med att döma finalen i vår spektakulära innebanyturnering. Där fick vi in både en utvisning och en straff. Fast domarkarriär är nog inget jag ska satsa på trots allt.

Sen blev det en sväng till hisingen, där jag och Emmi såg idolfinalen och planerade våra aktiviteter för den kommande nollningen. Sen skulle jag hämta upp lite saker i vårt förråd, råkade möta någon under en mistel och tappade dragkedjan till jackan, eller själva den delen man drar i, så nu funkar inte min dragkedja på jackan. Illa.

I lördags valdes våra kära aspar in i P6. Det firades länge och väl. Mer detaljer om det kan inte avslöjas, då allt är extremt hemligt. 

Det jag däremot kan avslöja är vad som hände igår. Det är en sådan där sak som aldrig inträffar en själv. Sådant som man bara hör talas om eller ser på film. Men när vi hade varit och lämnat lite grejjer hos Susanna så steg vi in i hissen för att åka ner och ta oss hem igen. Det är bara det att när vi ska gå av hissen så har den fastnat. Vi sitter fast i hissen. Först trodde jag att de skämtade med mig. Det kunde ju inte vara sant. Men jo det var det.  Så vi ringde nödnumret, men ingen svarade! Då ringde vi Susanna, och berättade att vi satt fast i hennes hiss. Och som den lilla ängeln hon är lyckas hon ringa dit räddning, som dök upp en halvtimme senare.    

Det har blivit december och året går emot sitt slut. Dave Days har skrivit en ny låt och jag har skrivit på en namnlista där vi ber om att få behålla svt-serien Riverside, som endast sänds på nätet, men för den sakens skull absolut inte är sämre, utan snarare bättre än det mesta man hittar på TV. Det har blivit vinter på riktigt ute, är jättekallt. Ingen snö än så länge, skönt nog.

Jag har VFU nu och har lånat ljudböcker på biblioteket. Ska testa mig på att lyssna på en del av kurslitteraturen istället för att läsa den. Inte lika ansträngande. Då kan man sitta på bussen och bara lyssna. Ganska nice. Gudrun Schyman har läst in den ena boken. Undrar hur det är att lyssna på hennes röst igenom en hel bok. 

  

Silverregn över grå fasader
Avsmaksblickar under nakna promenader
Förakt
Otakt
100 meter i helvetesgränd
Är 100 meter för mycket om man är bränd
Makt

Tillfälligt gratis hyrestagare
Minnen från passerad kväll allt vagare
Undvek
Svek
En knut på smaklökarnas hem
Ingen kommer någonsin få veta Vem
Blek

Bittervind i trassligt hår
Står och väntar vid ett spår
Isar
Krisar
Riversidestjärna passerar förbi
Ingen överensstämmande kemi
Kisar

*Rubriken är citerad från John Marsden