Att tala är Silver
Har idag varit ute i Kungshamn och gratulerat min mormor på hennes födelsedag. Bussresan dit och hem ägnades åt att läsa ut skattkammarön. En mycket bra klassiker som alla borde läsa. Den har allt vad man kan begära av en sjörövarroman, och lite till. Jag hann avsluta boken lagom till att bussen rullade in i Göteborg, så där kan vi prata om timing.
Det är framförallt en karaktär i boken som jag fastnar för. Och det är ingen mindre än den hale och opålitlige myteristen och skeppskocken Long John Silver, även kallad "Stekvändarn" av sina följeslagare. Anledningen till att han fångar mitt intresse är att han är så oförutsägbar. Han byter sida gång på gång, och man vet aldrig riktigt var man har honom. Han är inte en genomrutten dum skurk, den där klassiske alltigenom onde motsvarigheten till sagohjälten. Nej, Silver är smart, och lyckas alltid att vända alla situationer till sin egen fördel. Han kan vara inställsam och ödmjuk i ena sekunden för att i nästa sekund styra med järnhand och kallblodigt ta livet av sina fiender. Att han dessutom endast har ett ben, gör honom ännu mer imponerande med tanke på hur väl han har lärt sig att leva med detta handikapp. Trots att han är en skurk och falskspelare så kan jag inte tycka illa om honom helt och fullt - även om jag aldrig skulle lita på honom för en sekund. Hans sätt att hantera de situationer han hamnar i, och hans goda anpassningsförmåga kan bara göra mig stumt imponerad.
Slutligen vill jag hänvisa till ett gammalt ordspråk: Att tala är Silver... och om det var något Silver kunde så var det ju just att tala. Han pratade omkull personerna i sin omgivning gång på gång, medan han under ytan smed onda planer.
