Kultivering
Idag har jag kultiverat mig rejält tillsammans med Daniel och Mickis. Efter skolan begav vi oss hem till Daniel för att starta ett klassiska filmer - maraton. Vi började i svartvitt med Casablanca, en film som både jag och Daniel blivit grymt sugna på efter filmvetenskapen i tisdags.
Film nummer två blev det Breakfast at Tiffany´s, som inte alls var så som jag hade föreställt mig den. Tycker grymt synd om hennes katt, som ju inte ens har ett namn.
Efter det gav vi oss på en riktig långfilm, Anne på Grönkulla. I och med att vi alla har läst den i skolan nu så var det väldigt kul att se den. Och filmen gjorde mig precis lika frustrerad stundtals som boken. Men den fick mig även att gå hem med ett stort leende på läpparna. Den är ju så otroligt söt.
Jag förstår mig inte på en del personer som börjar prata med en. Trots att man svarar enstavigt på deras frågor och inte frågar någonting tillbaka, utan börjar gå därifrån, så förstår de likväl inte att man inte är intresserad av att prata. Ibland vill jag faktiskt bara vara ifred helt ostörd, och få gå omkring och sjunga för mig själv mitt i brunnsparken, medan jag väntar de där fem minutrarna som är kvar tills jag ska kunna skymta 11:an komma runt hörnet vid Brogyllens café. Så snälla, låt mig få dessa stunder!
Film nummer två blev det Breakfast at Tiffany´s, som inte alls var så som jag hade föreställt mig den. Tycker grymt synd om hennes katt, som ju inte ens har ett namn.
Efter det gav vi oss på en riktig långfilm, Anne på Grönkulla. I och med att vi alla har läst den i skolan nu så var det väldigt kul att se den. Och filmen gjorde mig precis lika frustrerad stundtals som boken. Men den fick mig även att gå hem med ett stort leende på läpparna. Den är ju så otroligt söt.
Jag förstår mig inte på en del personer som börjar prata med en. Trots att man svarar enstavigt på deras frågor och inte frågar någonting tillbaka, utan börjar gå därifrån, så förstår de likväl inte att man inte är intresserad av att prata. Ibland vill jag faktiskt bara vara ifred helt ostörd, och få gå omkring och sjunga för mig själv mitt i brunnsparken, medan jag väntar de där fem minutrarna som är kvar tills jag ska kunna skymta 11:an komma runt hörnet vid Brogyllens café. Så snälla, låt mig få dessa stunder!
Kommentarer
Trackback
