Med spårvagn mot himlen

Jag är förvirrad. Blandar ihop datum och glömmer saker. Tiden går för fort, och allt jag gör är att läsa den ena boken efter den andra. Följer slaviskt schemat, och de tider och platser jag har att passa som inte följer den normala vardagen, de faller i glömska. Jag finner mig själv funderandes över, var det idag jag skulle vara där? eller var det kanske nästa vecka? Sen blir man korsförhörd, av någon som ser ännu vilsnare ut, vilket gör att man blir helt ställd. Vänta lite, jag har inte missat något nu väl? Jag har börjat skriva in påminnelser på mobilen. Det borde fungera, för kalendrar har jag aldrig lyckats hantera.

Vill bli frisk, helt frisk alltså. Utan förkylning, så att jag kan börja träna igen. Jag saknar det. Hjärnan blir så mycket piggare och saker klarnar när jag tränar. 

Min bror börjar bli stor, och jag missar det. Jag märker det på sättet han skriver. Ibland är man längre bort än vad man tror. Jag är dålig på att höra av mig till folk. Tänker ofta på det, men då är klockan oftast på fel sida av dygnet.

En gammal klassiker från förr: Lemon Tree