Med spårvagn mot himlen

Varför har man så lätt för att ta ledigt, fastän att man har en massa saker som man egentligen borde göra? idag har jag mest suttit och tittat på eländet, utan att riktigt klara att ta itu med det. Tur att det är en dag imorgon också. 

Fast man har all lust i världen att skriva så är skrivkramp det enda ordet jag kan kalla det jag känner. Får ju inte ner orden på pappret, eller på datorn heller för den delen. Det går väldigt fort att ta bort trevande ord som inte är på väg i rätt riktning eller bara låter allmänt fel och styltigt. Kanske har jag för höga krav, men samtidigt vill jag inte skriva något halvdant.

Ska ta en spårvagn och försöka läsa lite. Har så många tusentals sidor som ska plöjas igenom. Känns som att det aldrig tar slut.

Igår kunde jag flirta. På stigbergstorget fick man ett leende till svar innan man fortsatte till spårvagnen och åkte hem. Man syns nog mer när man ler. Folk lägger märke till en.

"Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt." / Lars Winnerbäck