Med spårvagn mot himlen

Grymt härligt väder ute, men konditionen är inte vad den har varit. Min långvariga sjukdom har brutit ner mig, så nu är jag tillbaka på ruta ett och det är bara att börja om från början. Jag hoppas att Mats inte väntar sig alltför mycket av mig nästa helg.

Jag skriver igen. Och det går bra. Inte mycket som suddas ut och tas bort. Nej, historien växer fram ur tangenterna utan att jag vet i förväg vad som kommer att stå på skärmen. Satt uppe tills klockan var nästan 3 inatt och bara skrev, och drack te. Det var härligt.

Den här bloggen är full av ledtrådar och mellan-raderna-meddelanden. Dock tror jag för det mesta att det bara är jag som kan tolka fullt ut vad jag menar, men chansen finns att det är en eller annan som skulle förstå mer än andra. Sen tror jag att en del försöker sig på tolkningar, men hamnar på villovägar. Min hjärna är en labyrint, och det är lätt att gå vilse bland mina tankar.

Min hand är utsträckt.

Var svårt att hitta rätta videon, men slutligen så: Hero