Med spårvagn mot himlen

Jag gick och lade mig för två timmar sen. Ett sms fick mig dock att stiga upp igen, och nu har jag blivit jättepigg och kan inte förmå mig att uppsöka sängen igen. Detta bådar inte gott inför morgondagen. 

Jag försöker ta ett steg i taget. När man har varit nere på botten är det svårt att ta sig tillbaka upp på stegen igen. Men jag nöjer mig nu med det lilla, och har konstaterat att det fungerar bra. Första prioriteten blev, äntligen efter ett halvår, att bli frisk. Detta lyckades jag med efter en penicilinkur och en månads uppehåll från all träning. Andra prioritet blev att orka med skolan. Detta har fungerat oerhört bra. Kan bero på att det är en väldigt rolig kurs vi läser just nu. Tredje prioriteten blev att komma igång med träningen igen och förstärka immunförsvaret, som var en bit under befintlighet i princip, i februari månad. det är ungefär så långt jag har kommit nu. Fjärde prioritet är att skaffa ett jobb, speciellt till sommaren. Men extrajobb är inget jag tackar nej till. Blev grymt sårad över ett påhopp på denna fronten idag. Hade personen i fråga varit där jag har varit så tror jag inte hon hade sagt som hon gjorde. Var på väg att lämna rummet och bara gå därifrån. Men gjorde istället som jag brukar. Höll tyst och begravde utbrottet inom mig.