Med spårvagn mot himlen

Solen gick i moln och ridån gick ner. Publiken buade och änglarna grät. Förlåt mig.

Förlåt för att jag inte räcker till. Förlåt för att jag borde göra så mycket mer. Förlåt för att jag misslyckades idag. Förlåt för att det inte var första gången, utan raden har blivit för lång, så nu har vi tappat räkningen. Förlåt för att jag inte kunde vara någon annan. Förlåt för att jag förpestar din tillvaro. Förlåt för att jag inte fanns där. Förlåt för att jag bara är i vägen. Förlåt för att jag inte förstår. Förlåt för att mina försök bara når halvvägs fram. Förlåt för att jag inte är starkare. Förlåt för att din närvaro gör mig svag, osäker och klumpig. Förlåt för att jag inget säger. Förlåt för att jag inte kan stå emot. Förlåt för att jag tvingar dig att stå ut med mig. Förlåt för att jag älskar dig. 

Det är för mycket förutfattade meningar. Stämpeln från nattklubben av igår vill inte skrubbas väck från min handled idag. Den sitter lika hårt som en tatuering. Kedjad vid en främmande identitet. Vågar inte, kan inte bryta mig loss. Förevigt dömd av ödets domstol. Livstid fängelse löd domen, och jag accepterade. Förlåt mig. 

Ignorerande tystnad säger mer än tusen ord.  

Jag vänder mig till Love Antell, för Allt har ett slut.