Med spårvagn mot himlen

Det är egentligen underligt att jag inte glömmer hälften av det jag ska göra. Mitt närminne är så fullproppat av datum, tider, platser som ska samkoordineras, så att jag befinner mig på rätt plats i rätt ögonblick är egentligen ett rent under. Kanske är det för att dessa saker upptar mitt minne som det känns så svårt att trycka in kurslitteraturen i huvudet. Kanske är det därför som tentan på tisdag just nu känns så omöjlig. 

Det är svårt att ge konstruktiv kritik utan att känna att man sårar någon. 

Jag har hittat en ny idol. Han heter Marcus Warnby och är skitcool. Han är min lärare.