Med spårvagn mot himlen

Hon såg honom där han stod på hållplatsen
Följde honom med blicken när han steg på
Ödet, slumpen eller kanske det undermedvetna
förde honom till henne
Hon flyttade  på väskan i samma stund som han slog sig ner
Två främlingar möttes på en buss på väg emot stan
Hon såg framför sig hur
hon lutade sitt huvud emot hans axel
Bara för att få känna närheten ifrån en annan människa
Han svarade med att lägga armen om henne
Deras fingrar länkades ihop
Lika naturligt som om det hade hänt många gånger förr
Hon såg på honom och log
Bakom solglasögonen dansade ögonfransarna
I öronen ljöd musiken från hans Iphone
De sa ingenting till varandra
Ord var överflödigt.
Hon visste inte vad han hette, var han bodde, eller hur gammal han var
Men hon visste att han gillade manga
Hon kunde höra hans hjärtslag, lugna och rytmiska
De närmade sig stan
Impulsivt strök hon undan en svart hårslinga ifrån hans ansikte
Hon dröjde kvar en stund med handen på hans kind
Snart skulle han vara borta
Snart skulle de nå hållplatsen där han skulle av
Hon skulle lämnas ensam igen
Hon kramade hans hand, varpå han drog henne närmare intill
Hon försökte bedömma om han var snygg eller inte
Men hon kunde inte tänka objektivt
Var redan alldeles för inblandad
En hållplats kvar
Hon visste det, såg det på honom
Iphonen åkte ner i fickan och han ändrade sittställning med benen
Hans arm om henne försvann
De sammanlänkande fingrarna gled isär
Han hävde sig upp ur sätet och försvann ut i folkvimlet
Hon satt kvar
Och tvingade sig själv att vakna upp ur sin dagdröm