Med spårvagn mot himlen

Det är frustrerande tyst
Musiken spelas på högsta volym i hörlurarna
Ändå hör jag inte ett knyst
Inget tränger igenom tegelstensmurarna 

Jag har sått rosenbuskar
Taggarna är fläckade av torkat blod
Jag ser när du fuskar
Driver iväg med din båt i syndaflod 

Verktyg i min hand
En livboj och en liten grön sekatör
Vibrerande stämband
Slänger allt, attackerar och förstör 

Jag pratar inte längre
Stänger in mig bakom dubbla hänglås
Inuti mig allt trängre
Regn, så lyder min väderleksprognos 

Undviker medvetet
Försöker laga kaklet som gått sönder
Målar av samvetet
På schackbrädet är vi inte mer än bönder 

Choklad och feelgoodmusik
Ändå ekar tystnaden av nästa episod
Nedlagd är min klinik
Jag trodde faktiskt att du om någon förstod