Up to date
Men jag avslutade den i alla fall med en lugn helg. Sov ut länge på lördag, var sedan och fikade med Tove, och senare på kvällen blev det bio med Josefine och Maria-Pia. Vi såg Har du hört ryktet om Morgans? Den var helt okej och bjöd på många skratt.
Har ett par fina citat från en bra bok:
"Man kan försöka skyla över en depression på olika sätt. Man kan höra Bachs orgelverk i Frelserkirken. Man kan lägga upp en line strålande humör i pulverform med ett rakblad på en fickspegel och inta den med ett sugrör. Man kan ropa på hjälp. Till exempel i telefonen så att man är säker på vem som hör det." (Peter Hoeg (1992) Fröken Smillas känsla för snö s. 107)
"Folk som är förälskade, de tillber ett fotografi. De ligger på knä för en scarf. De gör en resa för att se på en husvägg. Vad som helst som kan hålla liv i den glöd som både värmer och förtär dem." (Peter Hoeg (1992) Fröken Smillas känsla för snö s. 110)
John Blund, var är du?
Många tack till Venetian Princess, som ju faktiskt blev framröstad till Ms Youtube 2009, som har gjort en grymt rolig filmserie, som jag just nu underhåller mig med. Här har ni första delen: Icy Obstacles - The Princess chronicles Part 1
Det värsta med att inte kunna sova nattetid är att man lyckas inte få något vettigt gjort alls dagen efter. Suck!
Anteckningar från December
I ett lyckorus
Efter italiensk choklad
Såg jag dig tydligt framför mig
Fastän att mina ögon stirrade ut genom fönstret
Vågar jag tro
Att det fanns en mening
Att det betydde någonting
Åtminstone gör det mig lycklig för stunden
Inbjudningar och rekomendationer
Fick en inbjudan idag som jag verkligen hade velat säga ja till. Men då jag var uppbokad på annat håll, var jag tvungen att ta mig samman, svälja hårt och tacka nej.
Projektet jag lade ner för ett år sedan blommar igen. Nu har jag ju fått hjälp och det verkar som om det skulle kunna gå bättre den här gången. Vi får se den 24:e. Då vet jag om det har gått vägen eller inte.
18 sidor kvar i boken jag läser. Gräset sjunger av 2007 års nobelpristagare Doris Lessing. En bok jag varmt kan rekomendera. Den är verkligen jättebra!
Dina händer
En låt som går på retur i min hjärna; Hey there Delilah
Längtar till vår!
Ett litet musiktips: Fight fair - Pop Rocks
Blottade tankar i scenkostym
Hon kan omöjligen klä sina tankar i de kostymer som behövs för att de ska kunna framträda på scenen i ljuset från hela världens strålkastare. Hon försöker lägga dem i fack, men de glider undan som vatten mellan fingrarna. Hon försöker klä dem i smink och peruker, men inget passar riktigt in och pricken över i:et har försvunnit någonstans bland alla gamla anteckningar från framtidens föreläsningar.
Hjälteinsatser och uppoffringar som i en saga av bröderna Grimm. Men skådespelarna strejkar, och vägrar att sätta upp scenen. Filmen i kameran rullar, men inget fastnar. Rullen är ljusskadad, och har gett upp innan den ens började jobba.
Statisterna krigar om första parkett. Vem får stå närmast huvudrollsinnehavaren? Mutor helt öppet, de tar sig fram med utstickande armbågar likt fans på en rockkonsert. Längst fram, inget annat duger. Inbjuder de till generande plågor på vägen spelar det ingen roll. De har en chans. Nu eller aldrig. Morgondagen är inte intressant.
I mitten står den världsberömda skådespelerskan och skriker för full hals, men ingen vare sig ser eller hör henne. Hon må ha huvudrollen, men även huvudrollsinnehavaren måste följa manus.
När föreställningen är över skyndar alla hem. Endast en person står kvar. Nu skriker hon inte längre, utan tiger stilla. Hon tänker på hjältarna från förr och undrar vart de tog vägen. Hon undrar om de också var statister en gång, innan de fick sina genombrott. Och när deras tid i rampljuset var slut, när det var dags att lägga av sig manteln, lämna över den till en ny stjärna, var tog de vägen då? Blev de osynliga individer som begravde sina förflutna, eller gömde dem i en låda längst upp på vinden? Mötte hon dem på gatan varje dag, utan att riktigt se dem? Eller var det människorna omkring henne som var de riktiga hjältarna? De som ringde henne för att höra hur hon mådde. De som kom till henne om hon önskade så. De som skickade medelanden där de med en enkel hälsning berättade att de brydde sig och tänkte på henne.
Nu har hon satt sig ner, sorterat sina tankar. De glider inte längre undvikade genom fingrarna, utan de finner sig i att ta order från den de slavar för. Hon har svaret, svart på vitt. Hon tänder strålkastarna, byter ut den solskadade filmrullen och låter världen se hennes tankar.
Då har du fel
Om du tror att jag inte minns, då har du fel
Om du tror att jag inte ångrar, då har du fel
Om du tror att jag inte skriver, inte bearbetar
Och kastar, skriver nytt och kastar, då har du fel
Om du tror att jag inte påverkades, då har du fel
Om du tror att jag kan gå vidare, då har du fel
Om du tror att jag inte känner, inte överväldigas
Kvävs och kippar efter andan, då har du fel
Om du tror att jag inte älskar dig, då har du fel
Rush hour
Jag har konstaterat att jag springer väldigt mycket när jag ska ta mig från ett ställe till ett annat. Dels går det ju mycket fortare att springa, man kommer fortare till slutpunkten. Och dels är jag ju en extrem tidsoptimist som alltför ofta är ute i sista sekunden. Men även om jag inte har bråttom någonstans så brukar jag springa. Varför kan man ju undra? Jag har inget riktigt bra svar på det där, utan möjligtvis att jag är av en otålig natur och orkar inte lägga de där extra minutrarna som det tar att gå.
Är grymt sugen på att dra på Vidcon i sommar. Måste isåfall börja spara pengar nu. Men dels har jag aldrig varit i en annan världsdel, har knappt varit utomlands alls, bara Tyskland, Danmark, Norge och Finland. Och dels kommer alla mina favorityoutubeare vara där. Hade varit grymt att träffa dem in real life, så att säga. Fast sen kommer problemet att jag känner inte för att dra dit ensam, så isåfall måste jag skaffa mig resesällskap.
5 och en halv timme med Shane Dawson
En normal (ursäkta mig, jag menar kaffedrickande) människa skulle nu ta sig en termos kaffe eller två, eller proppa i sig ett tiotal koffeintabletter, och sen klara sig igenom den här dagen. Men då jag inte är en normal (ursäkta mig, jag menar kaffedrickande) människa kommer jag inte göra det. Nej istället kommer jag att dricka alldeles för mycket te, så att jag får springa på toa stup i kvarten, äta upp allt julgodis jag har kvar för att få mig ett par välbehövliga sockerkickar. Sen ska jag försöka plugga på min tenta. Jag ska ge mig själv Youtubeförbud, för uppenbarligen försvinner all min pluggtid där.
Så varför inte istället försöka lägga sig och sova några timmar och plugga när jag vaknar? Nej, för jag har insett att det är meningslöst att ligga och vrida sig i timtal, och önska att man kunde bryta av ryggraden eller åtminstone evakuera den från kroppen. Nej, det är dumt att förstöra nästa natt också, för imorgon måste jag vara på hugget, för då har jag bara en dag kvar till tenta! Och om jag stannar uppe hela dagen nu kommer jag säkerligen vara så trött ikväll att jag stupar i säng ikväll och somnar innan huvudet har hunnit nå huvudkudden.
Frågan är bara hur jag ska ta mig igenom den här dagen med dessa skakande ben och ryckande fingrar. Känns som om jag är speedad fast tvärtom (inte för att jag vet hur det känns, men jag gissar vilt). Men egentligen är jag bara övertrött. Ledsen för detta. Lovar att skriva bättre nästa gång. Fast då kanske det blir på engelska. Efter 5 och en halv timme med Shane har jag börjat tänka på engelska. Jag höll faktiskt nästan på att skriva det här på engelska, men ändrade mig i sista sekund.
Ps. Hade detta varit Youtube hade jag nu bett er ge mig 5 stjärnor för att ni tycker om mig fastän att jag ibland skriver dåliga inlägg (men mestadels för att ni gillar att jag nämner Shane så mycket i detta inlägg).
