Med spårvagn mot himlen

Kleptoman var ordet som dök upp i min hjärna när jag satte mig här. Varför? Inte en aning faktiskt.

Men det var inte det jag tänkte skriva nu. Nyss hemkommen från Monaden där de hade filmvisning av Sherlock Holmes. Det var nice.

Men det var inte heller det jag tänkte skriva. Nej, tänkte publicera en dikt jag hittade, som jag skrivit någon gång. Tyckte den var lite fyndig. Speciellt i slutet.

Har fastnat
mellan nedräkningen till domedagen
och förträngandet av det förflutna
Du är inte värd likören jag dricker
Att vårsolen nu behagar att visa sig
är ett hånfullt skratt mot min rygg
Tårarna kommer lättare med berusning
 
Har försökt
att hålla det löfte som jag gav mig själv
men du har gjort det nästintill omöjligt
Du tog men gav aldrig något tillbaka
Inget annat än ett skenande hjärta
som ville fly ut ur sitt eviga fängelse
Försöker undvika allt som var du
 
Har ljugit
i båda de tidigare verserna om dig
när jag påstod att du inte var värd det
Och när jag sa att du aldrig något gav
Du gav mig livet och kärleken tillbaka
inslaget i en liten ask med silverrosetter
Det här är bara mitt sätt att hantera skilsmässan

Sen så tänker jag även dela med mig lite av min underbara musiksmak: Ikväll får ni njuta av Caitlin Crosbys Imperfect is the new perfect