Lita aldrig på att en främling talar sanning
Det är på detta vis jag undviker jobbiga folk som stoppar en utanför hemköp strax efter 21 en onsdagskväll. När man varken har ork eller lust att prata utan bara vill gå in och handla så att man kan komma hem till lägenheten efter en lång och jobbig dag.
När denna främling tjatar om att få mitt nummer säger jag, för att bli av med människan ifråga snabbast möjligt, jomenvisst. Sen hittar jag på två sekunder på ett nummer som jag ger ut. Han ber mig upprepa numret jag sagt. Inga problem. Jag har sifferminne, kan det redan utantill såklart. Så jag säger det igen. Han ser att det är samma nummer så vad har han för orsak att tvivla på mig. Ingen. Eller jo just det, man ska inte lita på främlingar. Man vet aldrig om de talar sanning.
Fantasier om en medresenär
Följde honom med blicken när han steg på
Ödet, slumpen eller kanske det undermedvetna
förde honom till henne
Hon flyttade på väskan i samma stund som han slog sig ner
Två främlingar möttes på en buss på väg emot stan
Hon såg framför sig hur
hon lutade sitt huvud emot hans axel
Bara för att få känna närheten ifrån en annan människa
Han svarade med att lägga armen om henne
Deras fingrar länkades ihop
Lika naturligt som om det hade hänt många gånger förr
Hon såg på honom och log
Bakom solglasögonen dansade ögonfransarna
I öronen ljöd musiken från hans Iphone
De sa ingenting till varandra
Ord var överflödigt.
Hon visste inte vad han hette, var han bodde, eller hur gammal han var
Men hon visste att han gillade manga
Hon kunde höra hans hjärtslag, lugna och rytmiska
De närmade sig stan
Impulsivt strök hon undan en svart hårslinga ifrån hans ansikte
Hon dröjde kvar en stund med handen på hans kind
Snart skulle han vara borta
Snart skulle de nå hållplatsen där han skulle av
Hon skulle lämnas ensam igen
Hon kramade hans hand, varpå han drog henne närmare intill
Hon försökte bedömma om han var snygg eller inte
Men hon kunde inte tänka objektivt
Var redan alldeles för inblandad
En hållplats kvar
Hon visste det, såg det på honom
Iphonen åkte ner i fickan och han ändrade sittställning med benen
Hans arm om henne försvann
De sammanlänkande fingrarna gled isär
Han hävde sig upp ur sätet och försvann ut i folkvimlet
Hon satt kvar
Och tvingade sig själv att vakna upp ur sin dagdröm
CTRL + Z FTW
Har haft en minst sagt stressig helg, med fullt program varje sekund. Vi har planerat inför Spacestation, vilket har betytt en hel del pyssel, och knep och knåp. Ännu är inte allt riktigt klart. Har lite kvar att måla på vårt underbart snygga kubb, och så har vi en del slime (slajm?) kvar att göra. Men resten löser vi på torsdag.
Var på dammiddag i lördags, vilket innebär att damerna sitter ner äter god mat och blir serverad av ett gäng herrar. Trevligt, kan jag intyga. Dock var eftersläppet ännu roligare. Det blev mycket dans för min del. Först blev det vals till inte alls passande för snabb musik, för att gå över till att bugga till en mycket lugn låt. Något senare matchade jag och Stereo dock musiken lite bättre och dansade salsa. Jag har inte dansat salsa sen IRs salsakurs på pedagogen förra hösten, så jag var minst sagt lite ringrostig på stegen, men det gick förvånansvärt riktigt bra. Så bra att vi tog hem kvällens "Lets Dance" - tävling. Men för att hålla mig kort, det var en minst sagt trevlig och rolig kväll!
Nu ska ni spana in min vän Johannes på Yotube. Han äger! Min favorit är CTRL + Z.
Prolog
Det är när något betyder något som jag fegar ur. Jag blir blyg, gömmer mig bakom teatermasken och sabbar allt.
Jag har fixat min mp3. Bytt ut de ickefungerande hörlurarna och laddat med nytt batteri.
