Maskerade hjältar
Vad är väl en bal på studs? Den kanske är alldeles långtråkig och dödtrist. Eller alldeles alldeles underbar!
Började dagen med att åka ner till stan och köpa in hostmedicin och mask inför kvällens bal. Då jag var ute i sista sekunden, som vanligt, så fick jag ju inte vara för kräsen i mitt maskval. Bestämde mig slutligen för en svart variant, den skulle ju matcha min klänning. (Se bilden nedan.) Efter att detta var avklarat, gav jag mig av till skolan för att skriva ut lite piratpartylappar. Ja nu smäller det snart. Bara 2 veckor kvar till Piratpartyt. Sen blev det studs, som fortfarande var tomt på P6:are.
Jag satte mig och spelade lite piano, innan jag började klippa till både piratpartylappar och lappar till kvällens bal. Efter en liten stund dök Carro och Maggan upp. De hade glas, tallrikar och bestick med, så det hjälpte jag dem att bära in.
Lite senare fick jag leta mig ut genom staden upp till Munkebäckstorget för att lämna Emmas bil där. Carro hade målat en karta åt mig så det gick faktiskt riktigt bra att hitta. Det behövde köpas ljus, och jag passade på att köpa lite frukt och glass med för att ha något att pigga upp mina stackars slitande P6are med.
Dekorationen och planlösningen av lokalen är något jag är mycket stolt över oss för. Det blev mycket fint! Och vilken bal det skulle bli. Vi hade trubadurer, DJ, Fotograf, god mat och dryck.
Måste även nämna att jag och Linda skulle ner och ta ut pengar till växelkassan. Vi gav oss ut på stan i full balutstyrsel och masker. Nästan på direkten möter vi tre människor, varav mannen i sällskapet stannar och kommenterar att han tycker att jag har ett väldigt vackert halsband. Han reagerar inte på vår klädsel i övrigt utan vill bara ge mig en komplimang för mitt halsband.
Strax efter 7 började folket ramla in. Många fina och spännande maskar.
Måste erkänna att jag inte kände igen henne först. Ser ni vem det är?
En del masker krävde att man drack med sugrör.
Balens förkämpe!
Min vackra bartenderkollega.
Hur man knyter en slips steg för steg:
Steg 1:Sätt den runt halsen. 
Steg 2:Nu knyter vi. 
Steg 3:På plats 
Så snart folket hade börjat ramla in körde våra härliga trubadurer igång. Och masker hade de med. Man fick lov att önska låtar av dem. Och då de hade spelat balladen om Fredrik åkare och Cecilia Lind hade de fått in mig på visspåret. Så jag gick fram och önskade "En kväll i juni". Det ringer inga klockor hos dem när jag säger det. Så jag får sjunga lite för dem. Äsch, säger dem, kom upp på scen och sjung istället, så spelar vi. Lite pinsamt dock att man inte kunde texten ordentligt på andra versen. Improviserade ihop min egen text. 
När alla hade fått mat i sig fick trubadurerna ledigt och Svea tog över. Det blev dans i mängder. För de andra, själv stod jag mest bakom baren. Björn tvingade ut mig ur baren vid ett tillfälle för att dansa, och sen tvingade jag honom att dansa vals med mig. Det tog ett litet tag innan vi kom in i det. Han hade inte dansat vals på 8 år. Men mot slutet av låten gick det riktigt bra.
Några som verkligen släppte loss var Calle och Linda. Jag skickade iväg Björn för att ta kort på dem. Han försökte smyga sig på dem bakom tyllgardinerna och leka paparazzi. Bilderna blev väl sisådär, men det var underhållande att se på hans försök i alla fall.
Det verkade dö lite vid 12-01-tiden. Så jag trodde nästan att vi skulle till att plocka ihop tidigare. Men sen kom det in lite folk i alla fall. Tydligen hade de stått ute och hängt. det var ju ganska varmt i lokalen. Fick sällskap i baren av David från Zexet (Kom på att det var ju han som var toastmaster på skräcksitsen, där jag typ var med och vann i alla tävlingar nästan.) och några till. De köpte "Maries öl" för 2,50. Detta var ett shotglas fyllt med Carros ljumma Mariestadsöl. De hade då verkligen koll på klockan med. För baren stängde vi klockan 2 och halv 3 betyder det att alla gäster ska vara ute ur lokalen. De var dock inte alltför villiga att gå, så de planerade att gömma sig när klockan blev halv 3. 
David och Elias som var nolla minus ett. Det var de som hade planerat att gömma sig.
Vi hade en sådan himla tur att det fanns några underbara stjärnor från Matnatsex på studs den här kvällen. Älska matnatsex! För de både möjliggjorde och underlättade vår städning genom att fixa hisskoden åt oss. Dessutom hjälpte de ju till att städa.
När vi slutligen var klara, konstaterades det självfallet att klockan var kvart över 4, vilket innebar att sista spårvagnen just gick. Men Tintin ligger ju nära. Så där hamnade jag och Alexandra, innan vi tog morgonvagnen hem.
Glömde nästan; Så här såg jag ut:
Resultat av fotografen so far.
1. Anna 27.22 Disq
2. Johannes 35.01
3. Joakim 35.02
4. Daniel H 41.30
5. Penta 42.40
6. Karl 45.30
7. Johan 45.50
8. Tobbe 47.33 Disq
9. Therese 48.20
10. Isabell 51.33
11. Ivan 1.16.41
12. Daniel N 1.16.42
13. Simon 1.35.02
14. Rickard H 1.42.58
15. Johnny 1.42.58
16. Frida 1.43 knatteknat
17. Emelie
18. Johanna
19. Jonas
20. Marcus
21. Rickard N
22. Andreas
Så man kan ju i alla fall konstatera att jag hamnade på den övre halvan i resultatet. Inte illa!
Har idag varit ute på en liten promenad, då jag hade missuppfattat Maggan totalt och trot att jag skulle möta henne vid någon grossistaffär vid halv 10. Visste ungefär var det här stället låg. Problemet var bara att jag hade fattat helt fel vad gällde tiden. Jag promenerade i alla fall omkring i Gamlestaden och upptäckte en riktigt fin plats. Så kameran fiskades genast fram för att dokumentera det hela.
Rockbaren
Igår bestämde jag och Anna oss för att göra stan lite osäker. Vi drog med oss lite härligt folk till Viktoria till att börja med. Och jag tror att vi hade roligast av alla där. Vi skrattade i alla fall mest. Vi ritade bland annat ett mycket fint "släktträd". Det hamnar i dagboken det, samt en hel del roliga citat. Produktiva som vi var så författade vi även en ny låt till melodin: "En kulen natt".
Slutligen var det dock dags att bege sig hemmåt tyckte vi, så jag och Anna skyndade iväg till hållplatsen, och hoppade på hennes etta. Jag kan ju åka med den ända till redbergsplatsen, så vi skulle ju få sällskap en bra bit i alla fall. När vi kommer till Svingeln kommer dock Anna på att vi ska dra till rockbaren istället. Så vi hoppar av, ringer Dalan och berättar att det är rockbaren som gäller, och tar sedan trean i andra riktningen.
På spårvagnen träffade vi en rockstjärna, som tydligen hade varit förband till hardcore superstar. Han var i alla fall portad från Rockbaren.
När vi hoppat av spårvagnen kände vi ett plötsligt sug efter glass. Så det blev en mellanlandning på seveneleven där vi köpte varsin piggelin. Vi lyckades lura i en student (hela stan vimlar av studenter just nu) att vi köpt den på rockbaren. Haha hade hon gått och bett om en piggelin i baren hade hon garanterat inte fått någon glass, utan däremot en drink.
Anna och Piggelin.
På rockbaren hittade vi Niklas, Karolina, Julia, Christian m.fl. Jag och Christian konstaterade att vi kände en del samma personer, då han är från Hunnebo och lika gammal som mig. Senare kom även systemsexarna dit.
Det bor en ängel i min trappuppgång
Kom hem förut, jättetrött, då det blev lite för lite sömn inatt. Synen som möter mig i trappuppgången är en nervält blomkruka. (Det var bara jord i krukan, har inte varit något annat sen jag flyttade in för snart 2 år sen.) Anar direkt att det är Flamie som ligger bakom. Kan dock inte hitta henne någonstans. Är som sagt supertrött, så innan jag vet ordet av det har jag slocknat i sängen. När jag vaknar någon timme senare inser jag att: shit! Måste städa upp i trappuppgången och leta upp Flamie. Flamie var inget problem. Hon var alldeles utanför dörren när jag gick ut. Så över till städningen. Det är rent! Någon ängel har städat upp det hela redan.
En låt tillägnad min ängel!
Trollkarl och konfirmation
Han gick på samtidigt som mig och plockade genast fram en kortlek. Han började med att blanda korten, kupera dem med en hand, sen gjorde han saker med dem som jag inte vet om jag kan förklara hur det gick till. Det såg i alla fall mycket fräckt ut. Det var som om han satte ut dem åt olika håll och byggde torn med dem i luften. Han började göra ett trick där han slutade med att breda ut en bunt kort i handen, så där som man breder ut dem och ber någon att dra ett kort. Sen placerade han ungefär hälften av de återstående korten ovanpå dessa, gjorde en handrörelse och kastade dem sedan ovanpå de andra korten. Han gjorde detta trick ett par gånger, men fick det inte riktigt att flyta så pass bra som han ville. Så slutligen lade han ner kortleken. Jag blev besviken, då det verkligen hade varit underhållande att titta på honom.
Men besviken behövde jag inte vara, för ur jackfickan plockade han fram en ny kortlek. Det som gjorde mig förbryllad här var att när han hade öppnat den och plockat bort jokrarna, rev han sönder en ut av dem på mitten och lade ner de två bitarna i väskan. Sen satte han igång att leka med den nya kortleken. Han trollade bort klöver 4. Först låg det överst. Han lade in det i mitten av leken, gjorde en knyck med handen och plötsligt låg det överst igen. Trots att han gjorde tricket flera gånger kunde jag inte begripa hur han gjorde. Han gjorde sen ett trick som liknade det Rufus gjorde när vi åkte till 25-manna.
Innan jag visste ordet av det var vi vid beväringsgatan, vilket betyder att jag nästan är hemma.Tyvärr tog han då upp mobilen och började prata i den så det blev inga mer korttrick de återstående 2-3 minutrarna av min färd. Men han hade i alla fall lyckats med en sak som trollkarl, han hade totalt trollbundit mig. Jag släppte inte hans händer med blicken under hela spårvagnsfärden.
Emil har konfirmerat sig idag. Och jag måste säga att deras konfirmation var mycket mer underhållande än vår. de spelade teater, dansade och sjöng. När jag konfirmerade mig fick vi typ bara svara på två frågor var. Inte speciellt underhållande att titta på. Det var annat idag. Linda filmade det hela. Ska bli kul att se. Alla våra kommentarer kommer ju att vara med också, så det blir nog roligt.
Emil spelar soldat.
Bibeln var intressantare än tackandet.
Stilig kille!
Öl-OL i Slottsskogen
Igår var det Öl-OL i slottsskogen med COL som stod på schemat. Himla roligt arrangemang! Det fungerade som så att det var stjärnorientering och mellan varje sträcka skulle man dricka en öl. För tejerna var det 5 sträckor som gällde och alltså 4 öl, och för killarna var det sju sträckor med 6 öl. Men alla tävlade i samma klass ändå.
Min bana.
Jag fick en dålig start då jag, Emelie och Isabell missade tredje kontrollen som var sista kontrollen på första sträckan. Sen var det dags att ta sig tillbaka för den första ölen. Men den ville inte ner alls. Insåg att det var jättemycket jobbigare att dricka när man sprang än vad jag trodde. Isabell var först av oss att lämna, men jag kom ikapp henne sen igen ute på slingan.
När vi var inne för att dricka andra ölen bestämde Emelie sig för att ge upp. Isabell var först iväg även den här gången. Nu skulle vi upp för ett stup. Jo uppför gick ju fint, jag var lite rädd för att det skulle gå sämre nerför, men inga olyckor denna dag tack och lov.
Efter tredje ölen gav vi oss ut samtidigt jag och Isabell. Vi körde en väldigt lugn sträcka, då det hade börjat bli allt jobbigare. Kan ju nämna att det fanns en regel som sa att den som spydde blev diskvalificerad, men för att det skulle räknas skulle någon utav de två domarna se det eller också fick man vara ärlig och berätta det för dem. Det var ett par stycken som spydde vet jag, men jag tror bara att en av dem blev diskvalificerad.
Den sista ölen var jag snabbare med än Isabell, så jag gav mig ut på sista sträckan före henne, tillsammans med Anna som redan hade gått i mål, men som så gärna sprang med mig i alla fall. Hon sa något om att hon kunde visa vägen, men jag sprang ju före henne, så det fungerade ju inte så bra. När jag var på väg tillbaka till mål mötte jag Isabell, som just sprang ut på sista sträckan.
Sekunden efter att jag hade passerat mållinjen kom Johanna fram och gratulerade mig. Jag hade tydligen slått henne. Hon hade fastnat på sista ölen. Det trodde jag aldrig. Hon hade ju varit långt före mig. Men det visade sig att jag hade kommit så bra som andra bästa tjej efter Anna och som nia totalt tror jag.
Efter att vi sprungit och några av oss hade varit nere vid slottsskogsvallen och duschat blev det grillning.
Cocktailtomater är gott!
Glada segrare!
Pentonen, behöver jag säga mer?
Efteråt var det efterfest hos Camilla. Men efter att jag, Emelie och Pentonen hade gått (Pentonen cyklade) till Wavrinskys Plats kom vi fram till att det var nog smartare att åka hem. Så vi gick ner till Chalmers och sen åkte vi hem.
Paparazzi på fotbollsträning
Var fotbollsträning på Heden idag i vanlig ordning. Men av lite hänsyn till knät valde jag att inte medverka, utan jag satt bredvid planen istället. Skulle skriva uppgiften till skrivarkursen hade jag tänkt mig. Men det var jag klar med jättesnabbt. Pär frågade då om jag ville ta lite kort när de spelade, och det ville jag ju förstås. Så jag tog kort med hans kamera tills batterien dog på den. Då fortsatte jag med min egen kamera. Men shit vad jag blev sugen på att köpa ny kamera. Pärs kamera var ju mycket bättre än min, som börjar kännas lite gammal och inte riktigt lika hightech som när man köpte den för x antal år sen.
Nickduell mellan Calle och Mackan.
Vad händer där borta?
Jesper dribblar.
'Skadad Henning.
Calle hinner före Mackan och Pär till bollen. (1)
Pär tar upp jakten efter Calle och bollen (2)
Viktor är ensam med bollen.
Hört på Heden: Det är där borta, på plan 4, som Sverige spelar.
Har varit på skrivarkursen med idag. Näst sista gången nu. Det har gått fort. Vi hade fått i upgift att skapa egna karaktärer tills idag, så dem skrev vi mycket om. Man fick även låta sin egen karaktär träffa en av de andras. Väldigt rolig uppgift.
Imorgon blir det orientering i slottsskogen med COL!
Tenta och AG-skvaller
I morse hade jag flervariabelanalystenta. Usch det låter ju hemskt att bara uttala det. En gammal P6are dök upp också för att göra tenta med oss. Den här gången var det John som kom. Förra gången var det Plate. Nästan enda gången man springer på dem nuförtiden. På tentor. Jag hoppas på ett godkänt på tentan. Den var klurig, mycket små lurigheter just räknemässigt. 
Måste ju bara slänga in tentalåten med.
Projektarbetet ska lämnas in också, en första rapport imorgon kl 14 för opponering till fredagens muntliga examination. Så just nu är det nästintill så att man bor på Chalmers.
Träffade Ralf-Ulf förut. Shit vilka sovplatsproblem de hade haft i Reko under helgen.
Har hunnit med att gå på P6-möte idag med. Men där var vi så få, så det gick jättefort att ha möte. Jag, Niklas Carro och Maggan tog en sväng till chezzan sen med. Mer AG-skvaller förstås. Sen var det bara att sticka tillbaka till Chalmers, där jag sitter i skrivande stund och undrar om jag kan få något mer vettigt gjort den här dagen.
Chalmers 8 till 22
Men hur överlevde jag 14 timmars pluggande? Det undrar jag med. Till stor del var det nog Niklas förtjänst. Han höll mig ju sällskap in i det sista. Sen var det vattnet, min mp3 och all choklad som Niklas bjöd mig på då han tyckte att jag såg allt för trött ut och behövde en sockerkick. En låt som alltid får mig att piggna till är Pokerkväll i Vårby gård. Härligt drag i den låten!
Knät mitt vill inte riktigt detsamma som jag. Det strejkar toalt. Det mådde nog inte riktigt bra av att springa göteborgsvarvet. Får se om jag kan få ordning på det till fotbollen på onsdag.
Smell
Efter att beställt och hämtat maten slog vi oss ner och började se på "This is England". Usch tyckte så synd om den 12-årige killen som verkligen hamnade med fel personer. Men filmen var bra, det var den. Man önskade bara att någon skulle ta honom därifrån. För de sakerna som han fick se, var inget en 12-åring skulle behöva se.
Vi fortsatte med att se "Parfymen". En mycket underlig film. En kille som var helt besatt av dofter, och som inte hade några gränser alls, vad gällde hur långt man kunde gå för att få tag i en doft. Lite sjuk!
På väg hem var bussen seg för det var några som rörde med betalningen, så självfallet missade jag min 11 nere i brunnsparken. Men en 6:a kom precis, så jag bestämde mig för att ta den och åka den långa vägen hem. Bortåt Linnéplatsen var jag så trött så jag lade ner boken, tog fram mp3 och med musik i öronen satte jag mig och blundade. När vi var vid gamlestadstorget är det någon som petar försiktigt på mig. Så jag tittar upp och tar ur hörlurarna för att höra vad han säger. Han frågar då var jag ska av. Kortedala svarar jag med ett skratt. Det är lugnt, jag har koll på var jag är. Men ändå en schysst gest av honom att fråga.
Göteborgsvarvet
Det fanns bara en sak som fyllde mina tankar när jag vaknade. Göteborgsvarvet! Det var slutligen dags igen att ta sig runt de 21 kilometrarna. Och i år skulle jag göra det på ett litet annorlunda sätt. Nämligen som P6-pirat. Så det här var vad jag hade på mig: En tröja med texten "In i dimman" och självfallet stod det även P6 på, P6-flaggan, som jag intelligent nog kom på att jag kunde fästa i tröjan med säkerhetsnålar. Funkade helt utmärkt. Det var nästan så att man inte märkte av att man hade den där, ett piratsvärd, mitt kort jag gjorde på Sfs-fum, bandana och slutligen två norgeflaggor målade i ansiktet. Det var ju Norges nationaldag och då måste man ju fira med Maggan.
Redan på spårvagnen frågade en äldre man om jag firade nationaldagen och jo det gjorde jag ju. Tur att man bor i Kortedala, då går man ju på spårvagnen bland de första och får sitta ner hela vägen istället för att stå och knö med alla de andra. Det var ju såklart galet många löpare som skulle bort till slottsskogen. Uppe vid Chalmers slutade min spårvagn att stanna vid hållplatserna för det var redan proppfullt med folk. Jag hoppade av vid botaniska trädgården och gick därifrån. Helt magiskt att vara tillbaka igen. 
Så skulle man iväg och hämta sin nummerlapp, något som gick väldigt smidigt. Hade nummer 23074, vilket gjorde att jag skulle starta i startgrupp 6. Haha, ja det är så det blir när man låter syrran springa i ens namn. (Fast det kan ju tilläggas att det var jag som tvingade henne att springa eftersom jag åkte till Gotland istället förra året.) Sen vidare för att hämta ut sin vattenflaska. Den var svart i år. Alla löpare fick också en gratis påse med bröd. Härligt!
Jag köpte en baguette som visade sig kosta 40 spänn. Kände mig halvt om halvt rånad. Det är ju dubbla priset i jämförelse med vad man får betala uppe vid Chalmers. Men men, något var man ju tvungen att äta innan man skulle springa. Sen blev det toalettkö, och så målade jag i lite på ena norgeflaggan som hade gått bort lite. Överallt jag gick kollade folk väldigt på mig. Kan inte alls förstå varför.
Sen var det dags att värma upp lite. Men jag tog det väldigt lugnt. Onödigt att slita ut sig innan man börjat springa. 
Jag gick väldigt tidigt iväg för att leta upp startgrupp nummer 6 och ställde mig där. Det var då man började bli lite smånervös, när man bara stod still och väntade, för långt bort för att kunna höra vad speakern sa. Och så hade jag ju ingen klocka heller så jag visste inte alls hur lång tid det var kvar. Det hela blev inte bättre av att killen intill mig hela tiden stod och glodde på mig som om han kände mig. Har ingen aning om vem han var, så troligen kände vi inte varandra nej.
Slutligen började vi röra på oss. Och snart var vi inom speakerhörhåll. Sista låten de spelar innan vi får springa iväg är Linda Bengtzings "Hur svårt kan det va". Passande eller? Sen gick skottet, och vi stod still! Sen började vi så sakteliga gå, sen jogga, och sen passerade man blipp blipp blippandet och så var man iväg. Någon ropade heja Therese, nästan direkt efter starten. Vet dock inte vem det var.
I min hjärna repeterades om och om igen fölande: 4,3; 6,7; 7,9; 9,2; 10,8; 12,2; 15,1; 16; 16,7; 18,1; 19,3; 20; mål. Jepp, självfallet hade jag lärt mig utantill var alla vätskestationer och sånt fanns. Hörde hur någon jag passerade läste på min tröja; "In i dimman". Det som är skönt med att starta i en startgrupp, där de flesta springer långsammare än en själv, är att det dröjde inte länge innan jag var bland de första i startgruppen och det var med andra ord nästan ingen trängsel alls. Det var på några ställen under banan som det var trångt och därför gick långsammare än vad jag hade önskat, men för det mesta gick det hur bra som helst. En annan sak som är fint med en sådan startgrupp är att man springer ju om så många, och det gör att man känner sig stark. Man får liksom en liten extra knuff framåt av att känna att man springer bättre än så många andra. Kan ju även nämna att jag sprang om hur många "Volvo satsar friskt"-löpare som helst. De var överallt!
(Mitt startbevis har blivit lite skrynkligt, men så här ser i alla fall banan ut.)
Uppe på Älvsborgsbron frågade en man mig vad det stod på flaggan. P6 Göteborg. Vad betyder P6? Pedagogsexmästeriet försöker jag förklara. Han hör dock inte riktigt vad jag säger och det kanske är lika bra. Han verkade inte vara en sån person som skulle ta det där på rätt sätt. Jag säger i alla fall att det är en studentförening, en festförening. Och att jag ska bli lärare med. Det ansiktsuttrycket han fick när jag sa detta sa allt. Så jag lade ner och sprang vidare, ifrån honom.
När jag hade kommit halvvägs spanade jag som en galning efter klockan som jag visste skulle vara där. Men inte någon klocka nej. Säg inte att jag ska missa den i år igen. Det hade varit just typiskt. Men då jag just har passerat 11km får jag syn på den. 55 minuter har jag spungit i. Och 55 minuter på 11km är ju just rätt hastighet. 5min/km var ju vad jag satsade på.
När jag kom bort till Göta Älvbron stod Mary där och hejade. Och fotade gjorde hon med. Mycket vackert "in action"-kort blev det. Hon ska skicka det till mig. Så när jag har fått det kommer det upp här. Nu har jag fått det!
Det var sen det började gå lite segt. Benen blir så stumma av att springa på asfalt. De tycker inte riktigt om det. Och mina vader tycker absolut inte om det. Men när jag kom upp på avenyn förvånade det mig hur snabbt det gick. Och det var jättekul att springa de sista kilometrarna i år för jag visste precis vägen eftersom jag kan Göteborg nu och känner till det på ett helt annat sätt än när jag har sprungit tidigare.
De sista två kilometrarna gick helt och hållet på vilja. Jag hade ingen som helst kraft kvar i kroppen. Bara en enorm vilja. Så det var den jag använde som bränsle till motorn. Viljan fick mig till och med till att spurta på upploppet. Sen letade jag återigen efter klockan och efter mycket om och men hittade jag den. Jag visste att det inte skulle bli 1.45, som jag hade hoppats på, då det hade gått något segare på slutet. Men frågan var hur mycket segare det hade gått. Jo, 1.50 såg det ut att bli. Fick senare reda på av Mary som hade skickat så att hon fick sms att min sluttid blev 1.50.24. Det betydde att jag äntligen hade lyckats slå mitt fyra år gamla rekord med 18 sekunder. Jag är på väg neråt i tiderna. Wiiie!!
Så fort jag kom av löpbanan lade jag mig ner i gräset. Då kände jag av mitt knä! Aj, vad ont det gjorde. Jag hade lyckats ignorera det hela loppet, men nu gick det inte längre. Jag låg där ett tag innan jag orkade ta mig vidare för att få banan, kexchoklad och vatten. Sen tog jag mig ut och bort till mina saker. Ett "efter genomfört lopp"-kort var ju tvunget att tas också.
Jag ser lite lagom död ut. Norge-flaggorna har nästan försvunnit helt.
Årets medalj hade grönt snöre.
Under loppet hejade väldigt många på mig. Man får ett enormt publikstöd om man sticker ut lite och är pigg och glad. Passerade några som spelade låten "Let´s twist again". Självfallet började jag twistspringa, vilket var väldigt uppskattat förstås. Heja Piraten och heja Norge var det jag hörde mest. Men en som jag inte riktigt förstår var Heja Batman. Aja, inte mitt fel att hon såg lite kasst. Men trots att man nästan började ångra klädvalet på slutet då det började bli lite tungt, (hade ju öst vatten över mig på varenda vätskestation också, så flaggan var ju blöt och därmed något tyngre, och när det var motvind blev det mer luftmotstånd med den) var det helt klart värt det. För ett sådant publikstöd har jag aldrig haft förut och det gör väldigt mycket. Så tack alla ni som hejade på mig!
Just nu värker det i hela kroppen. Vill någon massera mig så är det väldigt välkommet. Är lite destruktiv som utsätter mig för det här om och om igen. Men men, jag är inte ensam om det i alla fall.
Jag blir hellre jagad av vargar!
Har nyss kommit hem från slugsittning. Vi som har jobbat så bra i år blev ju bjudna. Och där är ju jag så klart inräknad. Det var härlig stämning där. Mycket gyckel och andra spontansånger. Vårt bord var helt klart det med mest tempo i. Vi regerade! Till Viktor och Pär säger jag bara: Jag blir hellre jagad av vargar! Lite synd bara att majoriteten P6are är på Gotland. Har kollat in Carro och Maggans blogg, men inget mobilbloggande ännu.
Strippa är ett hedersomnämnande!
Fick ett mms av Lisa häromdagen och då jag inte har mms på mobilen så kollade jag upp det på nätet nyss: Och så här såg det ut:
Rikskändis?
Jodå, snart så. Då kanske de ångrar sig i Färgelanda då de valde att säga nej till honom som ordförande. Hoppas det!
Avvinkning och uppladdning för Göteborgsvarvet!
I väntan på AG-bussen.
Har vart och spelat fotboll idag, och visst känner jag av knät, men det är bara att bita ihop. För jag har inte tänkt att låta det här sabba göteborgsvarvet. Nej, nu ska jag vila fram tills på lördag och sen är det bara att köra järnet och hoppas på det bästa. Antingen blir det succé eller också blir det fiasko.
Hmm. Både Kent och Thåström kommer till Göteborg och spelar i sommar. Bara surt att det ska vara den 25 juli. Då är ju jag på O-ringen. Hade verkligen velat se dem! En gammal kentfavorit: Palace & Main
Skadat knä - vilken timing!
Jag hoppas och tror dock att det inte är nån fara med mitt knä. För det kan jag inte tillåta nu när det endast är tre dagar kvar till göteborgsvarvet. Skulle ju vara typiskt mig att skada mig så lägligt. Men i nuläget känns det ändå som något överkomligt. Det gör fortfarande ont hela tiden, och det gör mig passiv, så jag går mycket mer försiktigt och haltande. Men förhoppningsvis ska det bli bra av en natts vila. För jag hade nämligen planerat att vara med på fotbollen imorgon också. Det får bli en sorts check. Fixar jag det imorgon så ska det inte vara något problem med göteborgsvarvet. Men ändå surt och så himla typiskt mig det här. Det här med timing har nog aldrig varit min grej.
Britney Spears är underskattad! Visst är hon skandalernas älskarinna, men det är nog inte så lätt att vara så utsatt som hon. Att klara pressen. Det jag i alla fall ville komma fram till är att under all medias skriverier har hon faktiskt gjort en hel del lyssningsvänliga låtar. En jag har fastnat för idag är Everytime
Punktering och strippande politiker!
Min fina cykel från Adelaide!
Punktering!
Så till den andra saken som irriterar mig idag. Min låtsaspappa Mats har jobbat aktivt som politiker i väldigt många år. Nu skulle han ha blivit ordförande i kommunfullmäktige om inte en idiotisk moderat hade satt sig emot att han ägnar sig åt strippning på fritiden. Jomenvisst säger jag. Har moderatjäveln ens sett dem strippa? Har ni sett allt eller inget. Inspiration är hämtad därifrån, men detta är mycket oskyldigare! De tar ju inte ens av sig allt. Himla pryda människor!
Då tycker jag att Mona Sahlin har stått för mycket större skandaler, men hon får minsann vara partiledare hon. Jag menar strippningen har ju inte på något vis gått ut över hans jobb. Lär er att skilja på arbete och fritid för tusan! Vi lever på 2000-talet inte 1800-talet. Bua och bäa bäst ni vill men detta är min åsikt. Och jag kan lova att Färgelandas politiker kommer att få gräva djupt för att hitta en som är ens hälften så kompetent. Han borde blivit ordförande. Inget tvivel om saken! Artikeln som expressen skrivit finns här.
SFS-Fum
Gustav - Världens bästa projektledare!!
Har fått agera chaufför en del i helgen. Och jag hittar inte att köra bil i Göteborg, eftersom jag aldrig gör det. Gillar spårvagnarna mycket bättre! Och det blir ju inte bättre av att man ska åka någonstans som man inte vet var det ligger. För vem har koll på var Göteborgs vandrarhem ligger. Inte hade jag det i alla fall. Men vi fick en liten kartvisning innan vi skulle åka, och sen skulle Fabian agera kartläsare åt mig. Det var dock ingen höjdare. Jag tyckte att vi skulle ta mölndalsvägen (vilket vi borde för det var den rätta vägen) men nej säger Fabian, sväng in här. Så det gör jag. Han har ju kartan. Varför ska jag protestera då? Jo för att jag har rätt och han fel! När vi slutligen kom rätt stod Ullis där och skrattade åt oss med en "vi åkte efter er men kom fram långt före".
Vansinnesåkningen fortsatte sen då vi hade vidare ärenden inne i stan. Vi ville åt vänster, men inte fick vi åka dit. Nej nej, enkelriktat. Så det var bara att köra till höger, och så fortsatte det. Totalt omöjligt att ta sig dit man ville. Slutade med att vi parkerade vid studs och gick.
Härlig mat har jag fått i helgen. Gratis är gott. Och att gå på grekisk restaurang med projektledaren (Gustav), biträdande projektledaren (Fredrik), Fabian och Stefan var ju inte heller helt fel då Gustav (eller snarare SFS) betalade. Detta var för att vi missade lunchen, då vi jobbade för mycket. De andra gångerna åt vi i restaurangen på Wallenberg där alla andra också åt.
Har lärt känna helt underbara människor i helgen med. Linn till att börja med som jag jobbade ihop med större delen av hela fredagen. Då jag i och för sig ganska osocialt satt framför en dator och skrev ut kort till alla 470 deltagare, vilket tog ungefär 6-7 timmar. Väldigt segt. Efter det var man som en maskin. Ctrl C, Ctrl X och Ctrl V är jag numera expert på att slå in.
Vi bestämde oss för att gå och dricka öl ihop på kvällen, efter en hel dags arbete (14 timmar närmare bestämt). Efter en öl såg vi ut som om vi druckit 4. Efter två öl och vårt dåliga inflytande på varandra räknade vi ut att vi tillsammans hade druckit 32 öl, vilket hade kostat oss 100 kronor ihop. Rätt bra affär!
En annan stjärna jag har lärt känna i helgen är Åsa. Underbar människa. Det är nog henne som jag har jobbat mest med. Vi blev de mest hatade på banketten med, eftersom vi delade ut färglappar till deltagarna, som blev jättesura när de inte fick sitta ihop med varandra. åh, dagisnivå säger jag bara. För det första var det inte vår idé och för det andra, hur farligt är det att lära känna nya personer egentligen?
Åsa jobbar för fullt i receptionen. Duktiga Åsa!
Men banketten var bra iaf. Jag och Liam gjorde rörelser till hela "Min hatt den har tre kanter". Så nu kan vi sjunga den utan att använda ett enda ord.
Efter banketten drog vi till Gretas, jag, Åsa, Patrik - hennes pojkvän, en helschysst kille - Rikard, Fredrik (inte biträdande projektledaren) och senare kom även Jocke dit. Mitt fel förstås. Haha. Sen dess har jag haft En sån karl på hjärnan. Jag och Carro gick och sjöng på den på Chalmers idag, när vi delade ut flyers. Linda och Maggan försökte låtsas som att de inte kände oss då.
Söndagen var det inte lika mycket att göra som de andra dagarna så jag och Åsa roade oss mest åt att göra kort till alla med kortmaskinen. Mycket underhållande. Fabian uppskattade verkligen sina kort kan sägas. Han kom dock och klagade på att han bara hade fått ett kort när Gustav och Fredrik hade fått "flirtkort" också. Och Jocke hade ju fått typ 7 kort (det där var en rejäl överdrift. Jocke hade fått 3 kort). Så det blev som så att vi gjorde ett till kort till Fabian. Ett "flirtkort". Och han var så stolt över det. Gjorde slutligen med Niklas hjälp även ett kort till mig själv.
När vi hade städat och jag slutligen hade kommit hem däckade jag på sängen, fullt påklädd, efter att ha varit vaken 39 och en halv timme i sträck. Jag sa att när helgen väl var över så skulle jag ligga medvetslös. Och visst blev det så.
Övriga nämnvärda händelser i helgen:
* Jag har sett ett hus brinna ner.
* Jag, som aldrig någonsin har gett bort ett kärleksbrev, gav bort två stycken.
* Jag fick massa godis och block och en chokladask.
* Jag har jobbat 12-14 timmar 4 dagar i sträck och därav klickat bort sms och velat stänga av mobilen för att jag varken orkar eller hinner svara.
* Jag har agerat dörröppnare (ett mycket underhållande jobb).
* Jag har lärt mig en hel del!
* Jag har träffat några av världens underbaraste männikor och haft jättekul!!
En mycket glad deltagare.
En mycket trött deltagare.
Flamie
Tjuvkikning
Trots att SFS-FUM segar så har det varit en överlag riktigt bra dag. Jag fick gjort en hel del i skolan, och sen blev det efter mycket om och men att jag satte mig i cafeterian på pedagogen och fick gjort uppgiften till skrivarkursen. Jag valde killen som jobbar i cafeterian till tjuvkikningsoffer. Han är den senast tillkomna på Marys och Annas lista på mina ragg tydligen.
Sen åkte jag upp till SKF och gick in och frågade efter min cykel. Han hade tydligen rört bort min lapp och därför inte ringt mig. Men den var klar!!! Blev jätteglad, det hade ju sett mörkt ut när jag lämnade in den, eftersom det inte finns några reservdelar kvar till det växlingssystemet. De tillverkas ju inte längre. Men han hade lyckats fixa det. 300 kr. gick det på. Inte farligt alls.
Sen blev det skrivarkurs. Verkligen inspirerande och roligt. Vi fick träna på att gestalta känslor idag och fick i uppgift till nästa vecka att gestalta irritation mellan två personer.
Nu har jag cyklat hem, fått i mig lite mat och funderar på om det hinner bli för sent innan jag kan komma mig ut och springa intervaller. Men jag vill springa. Är ju bara en och en halv vecka kvar till Göteborgsvarvet nu. Det drar ihop sig.
En grymt bra låt! Bed of roses
Har fått konfirmationsinbjudan från brorsan. Han börjar bli stor.
Testing testing... och bal!
Vi fick P6-tröjorna idag! De är grymt snygga!!
Affischerna till balen är klara nu med. Så det ska jag sätta upp en del på Chalmers imorgon. Den ena varianten ser ut så här:
Kom på balen vettja!!
Dagens Låt: Holiday
Har skaffat mig kontakter inom bartendervärlden nu. Inte så dumt med stundande bartenderutbildning till sommaren. Den vill man ju ha jobb efter.
Elevator
Mary ska göra en lista över alla killar hon påstår att jag är kär i. Den verkar kunna bli lång. Senaste tillskottet är i alla fall cowboyen i 100 höjdare. Han var grymt cool!! han borde helt klart ha vunnit.
Jag var helseg i benen förut på fotbollsträningen. Gårdagens 13 km gjorde sannerligen sitt, och det blev inte bättre av att skavsårsplåstret lossnade så att jag fick skoskav. Gick ju inte att springa som vanligt fast man ville. Usch, jag hatar skoskav!
När jag klev på spårvagnen hem nere i brunnsparken satte jag mig som vanligt på ett av de 4 dubbelsätena som finns i mitten av de mellangamla spårvagnarna och lade upp benen på sätet mittemot. Men inte fick jag sitta så någon längre tid. Nej det kommer in en kille och sätter sig mittemot trots att det finns fullt med tomma säten i spårvagnen. Inte nog med det. Han börjar prata med mig. På engelska. Wiie! Mitt favoritspråk!! Inte.
Han berättar att han tycker att jag ser ut som en indier och så trodde han att jag var 18-19 år. Förolämpning!!! Men han hade tydligen spanat in mig redan innan jag gick på spårvagnen och redan då bestämt sig för att sätta sig bredvid mig.
Så när jag skulle gå av ville han ha mitt nummer för att träffa mig igen. Men engelska är inte mit favoritspråk (fick ju be honom att upprepa sig hela tiden) och jag kände mig inte jättelockad att träffa honom igen. Han va ju läskig ju. Jag menar, jag ger inte ut mitt nummer till vilken främling som helst. Nog kan det sägas om mig att jag är dum och tror alltid gott om folk, men även jag har mina gränser. Så jag gav honom mitt gamla nummer. Alltså det som går till mobilen som jag blev av med i februari. Visst det kan tyckas att jag är elak nu, men jag har väl alrig påstått motsatsen.
Verkligen en skylt som föll mig i smaken, för vem har inte behov av en hiss emellanåt?
Alla vackra rosor är våta
Jag har i alla fall varit duktig och fyllt i lapp om serveringstillstånd till balen nu. Ska bara ner och få underskrift från de i kårstyrelsen. Så är det klart sen.
Nu kom Niklas så nu är jag inte ensam längre.
Håller på och går in mina nya skor. Det börjar kännas bättre. hade lite ont i lilltån förut, men det verkar ha ordnat sig nu. Eller så är det bara jag som inbillar mig.
Grymt bra låt: Die Mauer
Shoppinghelg och Owen Wilson
Sitter framför datorn och äter banan och dricker vatten, nyduschad efter en 13 km träningsrunda uppe vid Delsjön. Det var fint att vara däruppe och springa igen. Jag har inte tagit mig tid att åka dit sen i höstas. Men nu har våren kommit på allvar där. Grönt och fint och det luktade verkligen vår. Härligt! Jag avklarade sträckan på ca 67minuter. Ett godkänt resultat med tanke på hur backigt det är däruppe. Med lite intervallträning, fotboll och mer löpning ska nog Göteborgsvarvet gå fint den 17:e.
I helgen har Eva varit här. Vi var på en helt galen shoppingrunda igår och min kamera var med och dokumenterade allting. När vi var inne på Gina Tricot fick vi idén att plocka till oss massa konstiga plagg som jag sen skulle prova. Tror jag har en karriär som modell. Inte sant?
Som många känner till är rosa absolut inte min färg. Men shortsen tyckte jag däremot om.
Den här gröna klänningen var väldigt skum nedtill. Men visst är jackan het!!
Den här klänningen var klart snyggare på än vad jag trodde.
Dramaten nästa kanske. Nej, detta var sannerligen inget som föll mig i smaken.
Totala segraren. Jag gillade verkligen både shortsen och jackan!
Efter mitt modelljobb i provrummet var det dags att få något i magen. Pannkakor med glass och jordgubbssylt blev det. Underbart gott!!
Vi fortsatte shoppandet. Provade ett par solglasögon som Eva tyckte att jag passade i, men jag vet inte riktigt. De var lite stora tyckte jag. Täckte ju halva ansiktet.
Det blev en lång dag så en paus i soffan med Baloo satt inte helt fel.
Här: Baloo och Eva
Jag har börjat spana in killar på Hemköp.
På kvällen blev det bio och då vi sett att min favorit Owen Wilson spelade med i en film så var den ett självklart val. Drillbit taylor alltså. Helskön film. Man får sig ett antal goda skratt. Rekomenderas varmt!!
När vi kom hem blev det mer film och mer Owen Wilson. Shanghai Knights är ju en klar favorit.
Sitter och lyssnar på Ebba Grön just nu. Fick samlingsskivan av Eva idag. Hon tyckte att jag kunde få den i födelsedagspresent eftersom jag så gärna ville ha den. Undebara Eva!! Köpte även en skiva idag. Började lyssna på en sådan där uppspelning inne i affären och fastnade för en låt där. Så jag tänkte köpa singeln, men de hade inte den. Då erbjöds jag att köpa skivan som låten var med på för 59 kr. Det tyckte jag var okej. Får se nu om den är nåt att ha.
Har även köpt skor, så nu kan jag äntligen lägga undan mina alldeles för varma skor som jag gått med hela vintern. 150 spänn gick de på. Jag gillar rea!
Har fått en ny favoritblogg: Lundberg aka Ryssen. Hamnade på den då jag var inne och läste på idrottsrådets blogg. Den är riktigt bra. Han har humor.
