Brådskande ledighet
Varför har man så lätt för att ta ledigt, fastän att man har en massa saker som man egentligen borde göra? idag har jag mest suttit och tittat på eländet, utan att riktigt klara att ta itu med det. Tur att det är en dag imorgon också.
Fast man har all lust i världen att skriva så är skrivkramp det enda ordet jag kan kalla det jag känner. Får ju inte ner orden på pappret, eller på datorn heller för den delen. Det går väldigt fort att ta bort trevande ord som inte är på väg i rätt riktning eller bara låter allmänt fel och styltigt. Kanske har jag för höga krav, men samtidigt vill jag inte skriva något halvdant.
Ska ta en spårvagn och försöka läsa lite. Har så många tusentals sidor som ska plöjas igenom. Känns som att det aldrig tar slut.
Igår kunde jag flirta. På stigbergstorget fick man ett leende till svar innan man fortsatte till spårvagnen och åkte hem. Man syns nog mer när man ler. Folk lägger märke till en.
"Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt." / Lars Winnerbäck
Fast man har all lust i världen att skriva så är skrivkramp det enda ordet jag kan kalla det jag känner. Får ju inte ner orden på pappret, eller på datorn heller för den delen. Det går väldigt fort att ta bort trevande ord som inte är på väg i rätt riktning eller bara låter allmänt fel och styltigt. Kanske har jag för höga krav, men samtidigt vill jag inte skriva något halvdant.
Ska ta en spårvagn och försöka läsa lite. Har så många tusentals sidor som ska plöjas igenom. Känns som att det aldrig tar slut.
Igår kunde jag flirta. På stigbergstorget fick man ett leende till svar innan man fortsatte till spårvagnen och åkte hem. Man syns nog mer när man ler. Folk lägger märke till en.
"Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt." / Lars Winnerbäck
Kultivering
Idag har jag kultiverat mig rejält tillsammans med Daniel och Mickis. Efter skolan begav vi oss hem till Daniel för att starta ett klassiska filmer - maraton. Vi började i svartvitt med Casablanca, en film som både jag och Daniel blivit grymt sugna på efter filmvetenskapen i tisdags.
Film nummer två blev det Breakfast at Tiffany´s, som inte alls var så som jag hade föreställt mig den. Tycker grymt synd om hennes katt, som ju inte ens har ett namn.
Efter det gav vi oss på en riktig långfilm, Anne på Grönkulla. I och med att vi alla har läst den i skolan nu så var det väldigt kul att se den. Och filmen gjorde mig precis lika frustrerad stundtals som boken. Men den fick mig även att gå hem med ett stort leende på läpparna. Den är ju så otroligt söt.
Jag förstår mig inte på en del personer som börjar prata med en. Trots att man svarar enstavigt på deras frågor och inte frågar någonting tillbaka, utan börjar gå därifrån, så förstår de likväl inte att man inte är intresserad av att prata. Ibland vill jag faktiskt bara vara ifred helt ostörd, och få gå omkring och sjunga för mig själv mitt i brunnsparken, medan jag väntar de där fem minutrarna som är kvar tills jag ska kunna skymta 11:an komma runt hörnet vid Brogyllens café. Så snälla, låt mig få dessa stunder!
Film nummer två blev det Breakfast at Tiffany´s, som inte alls var så som jag hade föreställt mig den. Tycker grymt synd om hennes katt, som ju inte ens har ett namn.
Efter det gav vi oss på en riktig långfilm, Anne på Grönkulla. I och med att vi alla har läst den i skolan nu så var det väldigt kul att se den. Och filmen gjorde mig precis lika frustrerad stundtals som boken. Men den fick mig även att gå hem med ett stort leende på läpparna. Den är ju så otroligt söt.
Jag förstår mig inte på en del personer som börjar prata med en. Trots att man svarar enstavigt på deras frågor och inte frågar någonting tillbaka, utan börjar gå därifrån, så förstår de likväl inte att man inte är intresserad av att prata. Ibland vill jag faktiskt bara vara ifred helt ostörd, och få gå omkring och sjunga för mig själv mitt i brunnsparken, medan jag väntar de där fem minutrarna som är kvar tills jag ska kunna skymta 11:an komma runt hörnet vid Brogyllens café. Så snälla, låt mig få dessa stunder!
Att tala är Silver
Har idag varit ute i Kungshamn och gratulerat min mormor på hennes födelsedag. Bussresan dit och hem ägnades åt att läsa ut skattkammarön. En mycket bra klassiker som alla borde läsa. Den har allt vad man kan begära av en sjörövarroman, och lite till. Jag hann avsluta boken lagom till att bussen rullade in i Göteborg, så där kan vi prata om timing.
Det är framförallt en karaktär i boken som jag fastnar för. Och det är ingen mindre än den hale och opålitlige myteristen och skeppskocken Long John Silver, även kallad "Stekvändarn" av sina följeslagare. Anledningen till att han fångar mitt intresse är att han är så oförutsägbar. Han byter sida gång på gång, och man vet aldrig riktigt var man har honom. Han är inte en genomrutten dum skurk, den där klassiske alltigenom onde motsvarigheten till sagohjälten. Nej, Silver är smart, och lyckas alltid att vända alla situationer till sin egen fördel. Han kan vara inställsam och ödmjuk i ena sekunden för att i nästa sekund styra med järnhand och kallblodigt ta livet av sina fiender. Att han dessutom endast har ett ben, gör honom ännu mer imponerande med tanke på hur väl han har lärt sig att leva med detta handikapp. Trots att han är en skurk och falskspelare så kan jag inte tycka illa om honom helt och fullt - även om jag aldrig skulle lita på honom för en sekund. Hans sätt att hantera de situationer han hamnar i, och hans goda anpassningsförmåga kan bara göra mig stumt imponerad.
Slutligen vill jag hänvisa till ett gammalt ordspråk: Att tala är Silver... och om det var något Silver kunde så var det ju just att tala. Han pratade omkull personerna i sin omgivning gång på gång, medan han under ytan smed onda planer.
Me myself and I
Den här bloggen handlar ganska mycket om mig, mig och mig. Därför tänkte jag nu fokusera på något annat. Som t.ex killen i min klass som alltid har åsikter om allt som diskuteras. Han har klippt sig. Och Daniel och Mickis som har kommit på den underbara idén att ha filmkväll med gamla klassiker på fredag. Det blev man ju grymt inspirerad till på filmvetenskapen igår. Och Molle som har dragit massa roliga pubhistorier ikväll, från när han jobbade i London. Svenska turister är riktiga idioter.
Okej, det var värt ett försök, men nu ger jag upp.
Imorgon bär det ut till kusten, tänkte försöka läsa ut skattkammarön under resan dit och hem. Den är ganska lättläst har jag märkt. Jag har ju läst den en gång förut, men det var så längesen nu så jag minns nästan ingenting.
Ska se till och lägga in lite kort på datorn från kameran. Det har gått lång tid sedan jag senast rensade den. Men det får vänta till en annan dag. Nu ska det sovas.
Okej, det var värt ett försök, men nu ger jag upp.
Imorgon bär det ut till kusten, tänkte försöka läsa ut skattkammarön under resan dit och hem. Den är ganska lättläst har jag märkt. Jag har ju läst den en gång förut, men det var så längesen nu så jag minns nästan ingenting.
Ska se till och lägga in lite kort på datorn från kameran. Det har gått lång tid sedan jag senast rensade den. Men det får vänta till en annan dag. Nu ska det sovas.
Labyrinter och tömda timglas
Jag är förvirrad. Blandar ihop datum och glömmer saker. Tiden går för fort, och allt jag gör är att läsa den ena boken efter den andra. Följer slaviskt schemat, och de tider och platser jag har att passa som inte följer den normala vardagen, de faller i glömska. Jag finner mig själv funderandes över, var det idag jag skulle vara där? eller var det kanske nästa vecka? Sen blir man korsförhörd, av någon som ser ännu vilsnare ut, vilket gör att man blir helt ställd. Vänta lite, jag har inte missat något nu väl? Jag har börjat skriva in påminnelser på mobilen. Det borde fungera, för kalendrar har jag aldrig lyckats hantera.
Vill bli frisk, helt frisk alltså. Utan förkylning, så att jag kan börja träna igen. Jag saknar det. Hjärnan blir så mycket piggare och saker klarnar när jag tränar.
Min bror börjar bli stor, och jag missar det. Jag märker det på sättet han skriver. Ibland är man längre bort än vad man tror. Jag är dålig på att höra av mig till folk. Tänker ofta på det, men då är klockan oftast på fel sida av dygnet.
En gammal klassiker från förr: Lemon Tree
Vill bli frisk, helt frisk alltså. Utan förkylning, så att jag kan börja träna igen. Jag saknar det. Hjärnan blir så mycket piggare och saker klarnar när jag tränar.
Min bror börjar bli stor, och jag missar det. Jag märker det på sättet han skriver. Ibland är man längre bort än vad man tror. Jag är dålig på att höra av mig till folk. Tänker ofta på det, men då är klockan oftast på fel sida av dygnet.
En gammal klassiker från förr: Lemon Tree
Allt behöver man inte förstå
Allt behöver man inte förstå
Allt behöver inte analyseras sönder
En del är fint som det är
Stora ord, vackra på sitt eget vis
Meningar långa och korta
Så länge de väcker en tanke
En känsla som stannar kvar
Då behöver man inte veta mer
Allt behöver man inte förstå
Kanske får man aldrig veta
Trots timmar av analys
Osanna gissningar
För att man inte har alla fakta
Vad det betyder för dig
Är din egen tolkning
Din egen vinst som inte delas
Allt behöver man inte förstå
Man kan få ut något av det ändå
Allt behöver inte analyseras sönder
En del är fint som det är
Stora ord, vackra på sitt eget vis
Meningar långa och korta
Så länge de väcker en tanke
En känsla som stannar kvar
Då behöver man inte veta mer
Allt behöver man inte förstå
Kanske får man aldrig veta
Trots timmar av analys
Osanna gissningar
För att man inte har alla fakta
Vad det betyder för dig
Är din egen tolkning
Din egen vinst som inte delas
Allt behöver man inte förstå
Man kan få ut något av det ändå
Försvunnen magi
Jag har länge funderat över de där orden, den kvällen då allt egentligen var magiskt, fast jag inte riktigt insåg det förrän i efterhand. Så mycket hände som jag aldrig hade kunnat förutspå, eller ens fantisera ihop i ett dåligt försök till en kärleksroman. Den kvällen var jag en överrumplad åskådare som inte lyckades fånga ögonblicket när jag hade det serverat på silverfat. Det var nog ingen slump att det var 17 minuter kvar tills sexan skulle gå. 17 kalla minuter som man inte ville spendera utomhus i decemberkylan. Ändå var det jag som skulle agera värmare i 14 långa minuter några timmar senare. Och fastän att minutrarna då kändes evighetslånga försvann de alltför fort.
Så fick man ett tips, på en spårvagn av en okänd person, som man just då tyckte pratade på tok för mycket. Därför lyssnade jag inte. Vad kunde väl han veta om mitt liv, som gav honom rätt att komma med råd. Dock såg han nog rakt igenom mig. Jag var genomskinlig den natten. Orden han sade var som en dålig kliché, hämtad ur en romantisk komedi. Det var därför jag förkastade dem. Ändå är de orden, det enda jag minns av honom. För har jag inte sedan dess ångrat att jag inte lyssnade på honom? Frågan är bara om det hade spelat någon roll. Förmodligen inte. För jag har aldrig lyckats hålla hårt i någonting.
I efterhand insåg jag vad jag förlorade den kvällen, men då var det redan försent. Jag hade släppt taget.
Så fick man ett tips, på en spårvagn av en okänd person, som man just då tyckte pratade på tok för mycket. Därför lyssnade jag inte. Vad kunde väl han veta om mitt liv, som gav honom rätt att komma med råd. Dock såg han nog rakt igenom mig. Jag var genomskinlig den natten. Orden han sade var som en dålig kliché, hämtad ur en romantisk komedi. Det var därför jag förkastade dem. Ändå är de orden, det enda jag minns av honom. För har jag inte sedan dess ångrat att jag inte lyssnade på honom? Frågan är bara om det hade spelat någon roll. Förmodligen inte. För jag har aldrig lyckats hålla hårt i någonting.
I efterhand insåg jag vad jag förlorade den kvällen, men då var det redan försent. Jag hade släppt taget.
Vakna drömmar
Vad inbillar jag mig egentligen? Jag låtsas värre än Anne på Grönkulla.
När du går så går jag, finns inget kvar för mig då.
Har inga ord idag. I alla fall inga som gör situationen rättvisa.
När du går så går jag, finns inget kvar för mig då.
Har inga ord idag. I alla fall inga som gör situationen rättvisa.
Imorgon gör vi likadant...
Igår var en fullspäckad dag. Förmiddagen spenderade jag med Siri och Carl som var hemma i Sverige på en visit. Vi var en snabb sväng uppe på Chalmers eftersom Siri skulle lämna nycklar till sin syster. Där träffade vi Schräder som hakade på oss och fikade sen. Jag träffade även på Oskar, men på Hilbert/Focus var det inget roligt folk alls.
Det blev ett återbesök på axess akuten, där de tog en massa olika konstiga prover på mig. Träffade sjuksköterskan som var där senast. Hon är helschysst. Fick ju panodyl och vatten av henne förra gången då hon insåg att jag fortfarande var kvar och väntade efter många många timmar. Och när hon gjorde detta hade hon egentligen andra patienter att ta hand om.
Sen var det dags för ett möte angående Space station med Linda och Emelie. När vi skulle ta oss hem sen hade det dock hänt en olycka vid SKF, så det var stopp i spårvagnstrafiken. Detta resulterade i att jag blev en aning sen hem till Mary sen, där vi hade tjejmiddag. Mycket trevligt var det i alla fall.
Det blev ett återbesök på axess akuten, där de tog en massa olika konstiga prover på mig. Träffade sjuksköterskan som var där senast. Hon är helschysst. Fick ju panodyl och vatten av henne förra gången då hon insåg att jag fortfarande var kvar och väntade efter många många timmar. Och när hon gjorde detta hade hon egentligen andra patienter att ta hand om.
Sen var det dags för ett möte angående Space station med Linda och Emelie. När vi skulle ta oss hem sen hade det dock hänt en olycka vid SKF, så det var stopp i spårvagnstrafiken. Detta resulterade i att jag blev en aning sen hem till Mary sen, där vi hade tjejmiddag. Mycket trevligt var det i alla fall.
RISKabelt läsande
Det var brädspelskväll igår och jag, Tommy och Emmi spelade världens långvarigaste RISK-omgång. Det pågick i en evighet kändes det som innan Emmi slutligen tog kommandot och erövrade hela världen med sina gula arméer. Får dock nämnas att de svarta arméerna (det vill säga mina arméer) länge hade både Syd- och Nordamerika, och nästan hela Europa med. Skandinavien (eller Scandinavium som jag mest sa, vilket framkallade skrattanfall hos Emmi) var ett omkrigat område. Det bytte ägare lika ofta som vi bytte lojalitet mot varandra.
Jag tror att Jesper inte tror att jag klarar av att leva mitt liv på egen hand. Han ifrågasätter alltid mina uppdykanden numera, och undrar om jag inte borde befinna mig någon annanstans.
Jag har lånat kurslitteratur av min lärare. Det är bra saker det. Har även kommit över en bok till på biblioteket, och stora chanser finns att jag hittar ännu en saknad nere på pedagogens bibliotek sen. Sen skulle jag även få låna en bok av Agge. och jag har suttit och läst 60 sidor i ett referensexemplar av en bok på biblioteket idag, så det börjar gå framåt med mina 23 böcker kurslitteratur eller vad det nu är. Mer än 20 är det i alla fall.
Jag tror att Jesper inte tror att jag klarar av att leva mitt liv på egen hand. Han ifrågasätter alltid mina uppdykanden numera, och undrar om jag inte borde befinna mig någon annanstans.
Jag har lånat kurslitteratur av min lärare. Det är bra saker det. Har även kommit över en bok till på biblioteket, och stora chanser finns att jag hittar ännu en saknad nere på pedagogens bibliotek sen. Sen skulle jag även få låna en bok av Agge. och jag har suttit och läst 60 sidor i ett referensexemplar av en bok på biblioteket idag, så det börjar gå framåt med mina 23 böcker kurslitteratur eller vad det nu är. Mer än 20 är det i alla fall.
Konsekvenser
Igår hämtade jag ut 8 böcker på citytorget och lånade två böcket på biblioteket, ändå har jag inte all kurslitteratur som jag behöver till den här kursen ännu. Jag är ungefär halvvägs bara. Håller för tillfället på att läsa Alice i underlandet.
Jag känner mig nästintill frisk nu. Hostan börjar försvinna, och feber har jag inte haft på flera dagar. Jag har inte heller ont i halsen längre.
Jag har lagt mitt projekt på vila. Kanske tar upp det till hösten igen, men jag hinner inte nu. Det tog mer tid än vad jag hade trott.
Dagens låt: Balladen om konsekvenser. Kan ni lista ut vilka han sjunger om?
Jag känner mig nästintill frisk nu. Hostan börjar försvinna, och feber har jag inte haft på flera dagar. Jag har inte heller ont i halsen längre.
Jag har lagt mitt projekt på vila. Kanske tar upp det till hösten igen, men jag hinner inte nu. Det tog mer tid än vad jag hade trott.
Dagens låt: Balladen om konsekvenser. Kan ni lista ut vilka han sjunger om?
Väntan
2 veckor och tre dagar. Så längesen var det jag senast skrev här. De har ändrat design. Allt är mindre och mer pluttigt. Jag är sjuk och har varit det i lite mer än en vecka nu. Men jag har fått pencilin, så jag mår bättre. På Tvn går melodifestivalen i repris. Markoolio gör melodifestivalsdebut, som sångare. Han ser ut som en smörsångare.
Jag var i Halmstad i helgen. Kanske inte jättesmart när man är sjuk, men resan var ju redan betald, så egentligen var det ju bara att åka med. Och när man inte riktigt mådde bra i halsen kväll nummer två, fanns hjälp att få i halstabletter med bedövande effekt, och sen var luftmadrassen väldigt lockande. Så dit tog jag tillflykten. Fredagen var bättre. Satt och pratade med någon hela natten för att hans röst påminde om någon annan, och för att hostan hindrade mig från att sova. Hade glömt hostmedicinen hemma.
Men då jag kom hem igår var jag tydligen eftersökt av polisen. Och de hade gjort inbrott i min lägenhet, bytt ut låset efteråt, så mina nycklar passade inte. Jag kom inte in i mitt eget hem. Så det var bara att bege sig till polisstationen, och där skulle en lång väntan följa. För mina nycklar befann sig med en polis som var fast i Nödinge. Ödets ironi. Så jag spenderade ett par timmar på en bänk på polisstationen. Inte jätteunderhållande. Och anledningen? Batteriet på min mobil hade dött. Så mamma trodde att jag låg dödssjuk i min lägenhet utan hjälp, när jag inte svarade. men så var ju inte fallet. Det hade hunnit bli mörkt ute, innan polisen dök upp med mina nycklar. Då fick jag äntligen gå hem.
Jag var i Halmstad i helgen. Kanske inte jättesmart när man är sjuk, men resan var ju redan betald, så egentligen var det ju bara att åka med. Och när man inte riktigt mådde bra i halsen kväll nummer två, fanns hjälp att få i halstabletter med bedövande effekt, och sen var luftmadrassen väldigt lockande. Så dit tog jag tillflykten. Fredagen var bättre. Satt och pratade med någon hela natten för att hans röst påminde om någon annan, och för att hostan hindrade mig från att sova. Hade glömt hostmedicinen hemma.
Men då jag kom hem igår var jag tydligen eftersökt av polisen. Och de hade gjort inbrott i min lägenhet, bytt ut låset efteråt, så mina nycklar passade inte. Jag kom inte in i mitt eget hem. Så det var bara att bege sig till polisstationen, och där skulle en lång väntan följa. För mina nycklar befann sig med en polis som var fast i Nödinge. Ödets ironi. Så jag spenderade ett par timmar på en bänk på polisstationen. Inte jätteunderhållande. Och anledningen? Batteriet på min mobil hade dött. Så mamma trodde att jag låg dödssjuk i min lägenhet utan hjälp, när jag inte svarade. men så var ju inte fallet. Det hade hunnit bli mörkt ute, innan polisen dök upp med mina nycklar. Då fick jag äntligen gå hem.
