Med spårvagn mot himlen

Idag har jag sett solen gå upp och ner från sängen. Hålet i bröstet - som är min kropps sätt att varna mig - är tillbaka. Tur att det värsta är över. Men jag tillåter inte att folk oroar sig för då kommer jag att censurera när jag skriver här i fortsättningen. Jag vet var gränserna för vad jag klarar går.

I fredags var det infärgningsfest. Dags för våra underbara aspar att väljas in i P6. Gillade deras gyckel skarpt!

Igår höll p6 bar åt 300 utbytesstudenter och deras faddrar. Det var en bra kväll och vi sålde bra, så det blev några tusen plus för vår ekonomi. Jag experimenterade lite med alkoholfria drinkar, och det var i alla fall en av gästerna som uppskattade mitt resultat väldigt. Hon berättade även att det var andra som undrade vad det var hon drack för att det var så gott. Sen hade vi en full tysk som really liked me. Jag vet, jag är bäst. Kan inte hjälpa det.

Men aldrig mer att jag bär med mig en hel frys med is. Det väger ton! Har ont i både axlar och nacke idag efter det. 

Hade två livvakter som följde mig till dörren inatt, så min säkerhet behöver nog ingen oroa sig för numera, Dock tror jag att de var mer oroliga för att jag skulle bli rånad på p6s kassa från kvällen än för min säkerhet, 

Dagens låt: Utan dina andetag

Nu ska jag läsa lite i Kattöga, bästa kurslitteraturen hittills.