Med spårvagn mot himlen

Jag håller just nu på och läser Expedition L av Erlend Loe. Innan jag hittade den på kurslitteraturlistan hade jag aldrig hört talas om den, men under det senaste dygnet har inte mindre än tre personer kommenterat den och sagt att den är bra. Och hittills kan jag inte annat än att hålla med. Den är underhållande och tämligen lättläst.

Under min läsning har jag nedtecknat ett enda citat: "... ingenting blev gjort om jag inte gjorde det själv. Det var antagligen ett helvete att hamna i samma grupp som jag." (Loe Erlend, 1999, s.27) Anledningen till att detta hamnade bland mina anteckningar beror nog på att det stämmer ganska bra in på mig själv. Jag är ett kontrollfreak och föredrar ofta att göra saker själv, för då vet jag att de blir gjorda ordentligt. Jag har allt för många gånger, senast idag, råkat ut för att få göra om andra personers halvdana jobb, som inte har räckt hela vägen fram.

Jag hade en grymt bra start på den här dagen. Efter frukost vid åtta åkte jag ner till Valhalla och simmade, läste både på dit och tillbakavägen och fortsatte att läsa när jag kom hem. Sen började problemen. Ett missat samtal som jag kollade upp, och sen var det bara att bege sig till skolan för att börja rätta till saker som jag hade kunnat göra grymt mycket snabbare om jag hade gjort dem från hela första början, eller om personen ifråga hade bett om hjälp då det var första gången han gjorde något som jag har gjort kontinuerligt de senaste tre åren. Okej, jag kan förstå att det inte är lätt att göra rätt första gången man gör något, men det känns ändå jobbigt att behöva rätta till något i panik eftersom personen som misslyckats är utomlands och inte kan rätta till det på egen hand.

Förmodligen överreagerar jag just nu, men det beror nog främst på att jag kände att jag egentligen hade kunnat använda den tiden som försvann där till en massa andra saker som jag nu har tvingats skjuta upp till morgondagen, då jag inte heller har allt för gott om tid till övers. Att jag sen förlorade tid på grund av min kära vän kopiatorn bidrog nog en hel del till irritationen. Tror att jag skulle kunna ta jobb som vaktmästare. Jag har lagat och fixat den kopiatorn på alla sätt som är möjligt under det senaste året. Bytt toner, fixat pappersstopp på alla olika ställen och idag bytte jag ut en annan grej som jag inte vet vad den heter. Tror inte att det finns något problem den kopiatorn skulle kunna ställa till som jag inte kan lösa. Åtminstone något att ta med sig från den här dagen, och förstås en färgfläckig tröja.

Under tiden jag bråkade med kopiatorn och den himla affischen som inte ville fastna på utskriften (som om inte kopiatorproblemet var problem nog) engagerade jag mig även i att se till så att det blev av en innebandyträning på Katrinelund och att alla väskor och klubbor hittade en bärare dit, något som för mig personligen inte var jätteintressant (förutom att jag tycker att det är bra att vi arrangerar träningar för studenterna) med tanke på att mitt knä hindrar mig från att delta för närvarande. Detta tog jag på mig då jag anade att ingen annan skulle göra det. (Återigen gör det själv eller också blir det inte gjort.)

Sammanfattningsvis kan jag alltså säga att den här dagen fortsatte inte så bra som den började främst på grund av att tid behövde läggas på saker jag inte hade räknat med. Dock såg jag till att få ett bra avslut på dagen med veckans avsnitt av Andra Avenyn.